solet publikt understod; exempel tinnes att en
sådan inbragt nå två qvällar ett öfverskott af
nära 1000 RBidr B:co. Hvad skulle det icke
göra på ett år? utropar han - och hvad på
Lio? — Och hvad på 376? kan man tillägga.
Sällskapstheatrarne, skola i förf:s tanka, be-
ford:a smaken derigenom att de, i brist på
dyrbara dekorationer, måste blifva tvungnre att
vånda publikens tycke från det ytliga skim-
ret i föreställningarne, och rikta smaken åt
pjesernas innehåll; en sak som visserligen är
högst önstansvärd.
?Nu vilja vederbörande, säger Förf., hafva
både sol och måne att gå både upp och ned,
och åskan att slå ihjäl folk, och städer att!
brinna, och illuminerade sköna slott i fonden;
allt visar att nationen bar ett barnasinne.
Denna publika ståt ruinerar theatern.? — —
Låtom wvss hällre — utropar Förf. — sätta
en limpa bakom en pappersssärm, är mye-
ket viga på den praktfulla morgensolen!
Att nationaltheatern hotar med en bank-
rutt, härrör enl. Herr Kyrkoherdens tanka,
dels af dekorat:ons-!yxen, och dels af åshå-
darnes rivga bildningsgrad. Åskådarne af qvin-
nokönet, säger han, intränga näppeligen uti
intrigen af ett theaterstycke, såvida den iche
består deruti, att en ung hnstru bedrager
en gawwmal man; då klappa de händer af allt
Phjerte, och den bildningen inhämta de tidist,
hyarföre karlarne i hufvudstäderne äro så
Pförsigtiga, att de icke gifia sig, om för
pengare I sådaut fall kunna de ätmivstone
förgyla sina horn, då de bäras med wera
Leder.
Mot slutet af denna i sanning läsvärda Ar-
tikel gör Förl. ett sinnrikt saliomortale från
de vavliga Spektakeldirektionerne till — den
stora Magasins Direktionen. Från denna Di-
rektion, Högstsalig i åminnelse, går Förf. till
Sockuemagasinerne; från Sockacmagasinet till
det innevarande missväxtåret, från detta till
missväxtåret 1783; och ävdtligen, per wvarios
Cisus, per tot discerimina vrerum, slutas Spek-
takel-artikeln med den ganska artiga frågan
angående Spektakelväsendet: huruvida ar-
bhetsklassen har annat kapital än sin arbets-
Pfkraft? — hvilket problem, såsom slutorden
Plyda, till vederbörandes pröfring hemstäl-
D. Munck af Rosensehöld.
Vi ha ansett oss pligtige att redogöra för
innehållet af denna ganska sakrika artikel.
Man måste beundra förf:s mångsidighet, havs
lättbet att öfvergå från ett ämne till ett an-
mat, och isynnerhet den öppna frimodighet,
hiarmed ban beslår tidens dåivskaper? I
hopp att han måtte kunva göra beslag på
dem allesamiman, önska vi, ehuru förf. tagit
sin hand från vårt blad, att han likväl icke
måtte upphöra att låta höra af sig i de an-
dra. En sådan Auctor bör aldrig nedlägga
pennan.
QQ om Ia summa vi Meddelade mnmåora an.