solet publikt understod; exempel tinnes att en sådan inbragt nå två qvällar ett öfverskott af nära 1000 RBidr B:co. Hvad skulle det icke göra på ett år? utropar han och hvad på Lio? — Och hvad på 376? kan man tillägga. Sällskapstheatrarne, skola i förf:s tanka, beford:a smaken derigenom att de, i brist på dyrbara dekorationer, måste blifva tvungnre att vånda publikens tycke från det ytliga skimret i föreställningarne, och rikta smaken åt pjesernas innehåll; en sak som visserligen är högst önstansvärd. ?Nu vilja vederbörande, säger Förf., hafva både sol och måne att gå både upp och ned, och åskan att slå ihjäl folk, och städer att! brinna, och illuminerade sköna slott i fonden; allt visar att nationen bar ett barnasinne. Denna publika ståt ruinerar theatern.? — — Låtom wvss hällre — utropar Förf. — sätta en limpa bakom en pappersssärm, är myeket viga på den praktfulla morgensolen! Att nationaltheatern hotar med en bankrutt, härrör enl. Herr Kyrkoherdens tanka, dels af dekorat:ons-!yxen, och dels af åshådarnes rivga bildningsgrad. Åskådarne af qvinnokönet, säger han, intränga näppeligen uti intrigen af ett theaterstycke, såvida den iche består deruti, att en ung hnstru bedrager en gawwmal man; då klappa de händer af allt Phjerte, och den bildningen inhämta de tidist, hyarföre karlarne i hufvudstäderne äro så Pförsigtiga, att de icke gifia sig, om för pengare I sådaut fall kunna de ätmivstone förgyla sina horn, då de bäras med wera Leder. Mot slutet af denna i sanning läsvärda Artikel gör Förl. ett sinnrikt saliomortale från de vavliga Spektakeldirektionerne till — den stora Magasins Direktionen. Från denna Direktion, Högstsalig i åminnelse, går Förf. till Sockuemagasinerne; från Sockacmagasinet till det innevarande missväxtåret, från detta till missväxtåret 1783; och ävdtligen, per wvarios Cisus, per tot discerimina vrerum, slutas Spektakel-artikeln med den ganska artiga frågan angående Spektakelväsendet: huruvida arbhetsklassen har annat kapital än sin arbetsPfkraft? — hvilket problem, såsom slutorden Plyda, till vederbörandes pröfring hemstälD. Munck af Rosensehöld. Vi ha ansett oss pligtige att redogöra för innehållet af denna ganska sakrika artikel. Man måste beundra förf:s mångsidighet, havs lättbet att öfvergå från ett ämne till ett anmat, och isynnerhet den öppna frimodighet, hiarmed ban beslår tidens dåivskaper? I hopp att han måtte kunva göra beslag på dem allesamiman, önska vi, ehuru förf. tagit sin hand från vårt blad, att han likväl icke måtte upphöra att låta höra af sig i de andra. En sådan Auctor bör aldrig nedlägga pennan. QQ om Ia summa vi Meddelade mnmåora an.