REVY AF TIDNINGARNE.
Vår och Rikets Argus fick för några dagar
sedan en stor glädje öfver en kort uppsats i
vårt Blad för den 25:te sistlidne April, —
bestående i en blick på de aäntika och moder-
na staterne. Denna artikel var insänd till Re-
daktionens begagnande, utan att vi kände, lik-
som Argus säger om sig sjelf, hvarken om
den var original, öfversättning eller omarbet-
ning. Det sista syntes dock sannolikt i följd
af några germanismer, com vi tyckte oss finna
i dess innehåll. Vi satte derföre, i ovisshet
om rätta förhållandet, bokstäfverne X. Y. un-
der Artikeln, just för att genom denna obe-
kanta signatur, som aldrig förr brukats i Bla-
det, tydligen tillkännagifva att Redaktionen
icke ville tillegna sig Författareskapet till
uppsatsen. Dessa bokstäfver -— som, efter bru-
ket i Arithmetiken, vanligen betekna något o-
bekant — ansågo vi likaså verksamma för än-
damålet, som det gamla ordet: Insändt,
hvilket genom dess långvariga nyttjande i
Journalen, förnämligast under artiklar af en
viss misstänkt färg, nästan råkat i misskredit.
Straxt derefter stod en artikel med unge-
fär samma ideer införd i Stockholms Posten,
under uppgift att den var: Från Tyskan.
Vi känna icke om denna nppgift är grundad,
elter ej; men uppgiften syntes ett fynd för
Argus, som genast ropade: God Vänner! hör
bit! tag fast Aftonbladet — Det plagierar!
Hurra! Hurra!
Om vi hade velat tillegna oss artikeln, —
hvarföre skulle vi då försedt den med en
främmande signatur? Helt annat hade förhål-
Jandet varit, om ingeR signatur, eter ock
den enda bekantz2, som en af Red:s medarb:-
tare stundom begagnar, förekommit under ar-
tikeln; vi anmoda Argus att flitigt efterspana
om han kan hitta på några sådana contra-
band. )
Emedlertid, då dena omtvistade artikeln in-
nehöll ganska sunda och riktiga tankar, så
hoppas vi att den Ingenting förlorar i sitt
värde, äfven om den verkligen var från ett
annat land. Om man toge alla lånta tankar
ur Argus, så stode knapt mera än titeln qvar.
Hans mest anspråksfulla politiska, litterära
och ecommereiella diskurser äro ju blott remi-
niscenser af hvad han sist läst i några
Franska tidskrifter. — Derifrån härleda sig
ju de bizarra fraserna ur utländske författa-
re, som så ofta spöka i hans blad, och det-
ta sega, långtråkiga, rådbråkade språk, som
tr AA -
Uv rr. sea ola ntaoR ARAFfUrlistvis 6r kB Ar