REVY AF TIDNINGARNE. Vår och Rikets Argus fick för några dagar sedan en stor glädje öfver en kort uppsats i vårt Blad för den 25:te sistlidne April, — bestående i en blick på de aäntika och moderna staterne. Denna artikel var insänd till Redaktionens begagnande, utan att vi kände, liksom Argus säger om sig sjelf, hvarken om den var original, öfversättning eller omarbetning. Det sista syntes dock sannolikt i följd af några germanismer, com vi tyckte oss finna i dess innehåll. Vi satte derföre, i ovisshet om rätta förhållandet, bokstäfverne X. Y. under Artikeln, just för att genom denna obekanta signatur, som aldrig förr brukats i Bladet, tydligen tillkännagifva att Redaktionen icke ville tillegna sig Författareskapet till uppsatsen. Dessa bokstäfver -— som, efter bruket i Arithmetiken, vanligen betekna något obekant — ansågo vi likaså verksamma för ändamålet, som det gamla ordet: Insändt, hvilket genom dess långvariga nyttjande i Journalen, förnämligast under artiklar af en viss misstänkt färg, nästan råkat i misskredit. Straxt derefter stod en artikel med ungefär samma ideer införd i Stockholms Posten, under uppgift att den var: Från Tyskan. Vi känna icke om denna nppgift är grundad, elter ej; men uppgiften syntes ett fynd för Argus, som genast ropade: God Vänner! hör bit! tag fast Aftonbladet — Det plagierar! Hurra! Hurra! Om vi hade velat tillegna oss artikeln, — hvarföre skulle vi då försedt den med en främmande signatur? Helt annat hade förhålJandet varit, om ingeR signatur, eter ock den enda bekantz2, som en af Red:s medarb:tare stundom begagnar, förekommit under artikeln; vi anmoda Argus att flitigt efterspana om han kan hitta på några sådana contraband. ) Emedlertid, då dena omtvistade artikeln innehöll ganska sunda och riktiga tankar, så hoppas vi att den Ingenting förlorar i sitt värde, äfven om den verkligen var från ett annat land. Om man toge alla lånta tankar ur Argus, så stode knapt mera än titeln qvar. Hans mest anspråksfulla politiska, litterära och ecommereiella diskurser äro ju blott reminiscenser af hvad han sist läst i några Franska tidskrifter. — Derifrån härleda sig ju de bizarra fraserna ur utländske författare, som så ofta spöka i hans blad, och detta sega, långtråkiga, rådbråkade språk, som tr AA Uv rr. sea ola ntaoR ARAFfUrlistvis 6r kB Ar