; VY ICE 1014, der: DHDCCIPVYCH KOINPONC IAU
Musiken. Den öfvergick svart på repertoirer
af flera Tysklands större Theatrar, utan att
röna någon störse framgång, om än musiken
attid erkändes, som ett arbete, rikt på genia-
la och djerfva ideer och värdigt den frejdude
Tonsättaren. För rågra år sedun gifven med
bifall i Paris, synes det som detta gifvit väc-
kelse till dess återupptagande på Tysklands
Theatrar och att den äfven sluteligen kommit
vå vår scen.
Handlingen i denna Opera är enkel och en-
formig3; ingen invecklad intrig eller oväntad
uplösning fängslar åskådarens upmärksambhet.
Pizarro, Guvernör öfver ett Spanskt Stalts-
fängelse, handlar våldsamt och egenmäktig!
emot de olycklige offren. Bland dessa beflin-
nes Florestap, en ädling, som Guvernören af
enskild bämnd qvarhåller och döljer i ett un-
deriordiskt hvalf. Han ämnar först låta ho-
1:om omkomma af hunger; men får af en vän
underrättelse, att Stats-Ministern oförtöfvadt
ämnar besöka fängelset, och beslutar då att
medelst ett dolkstygn afhända honom lifvet.
Emedlertid har Florestans maka, förklädd till
gosse, under namnet Fidelio, ankommit till
fängelset, fått tjenst hos Fångvaktaren, till-
vunnit sig dennes förtroende och lyckas att
derigenom bli sin makas skyddsengel och räd-
dare. I det ögonblick Pizarro vill stöta dol-
ken i Florestan, framuusar Fidelio som vari
dold bakom ett bvalf, och rigtar en pistoll
emot Fizarro. I det samma höras några trum-
petstötar, ev signal till Stats Miuvisterns an:
komst, Pizarro aflägsvar sig, Ministero an-
länder, igenkänrer Florestan som sin vän, los-
sar hans kedjor, återger honom friheten oc
sin maka samt öfverlemnar den brottslige Gu-
vernören till rättvisans hämnd,
Efter de 3:ne representationer af denna
Opera som bittills egt ,um, tro vi oss kun-
va instörmma i det här ofvan antydda omuö-
met deröfver. Redan de första musiknum-
merna bära stämpel af den kärnfulla Ty-
ska kompositören, som låter sina originella
och dramatiska melodier stödja sig på rika
ha; monier. Fiera ensemble-stycken ega den-
na vackia och intagande sångkarakter, som i
så fullt mått uppeubarar sig i andanteve a:
Beethovens äldre symfonier; och finalen i för
sta akter med fångarnes chör år högst karuk-
teristik och effektrik, Att den tjevat C. M.
Weber till förebild vid Caspers roll i Friskyt-
ten upptäckes utan svårighet. Melod:amen
med påföljande duett emellan Rocco och Fi-
delio i andra akten under gräfningen i ciste-
nen bar ster hållning och effekt.
Kompositionen öfverflödar icke af Avier,
Fidelios (M:lle Wideberg) är den mest utför-
da, Ehuru icke i den styl, som man numera,
efter bekantskapen med Rossini, blifvit van
att fordia, suknar denna aria hvarlenp sång
bara motiver eller rika passager, för att göra
röstens egenskaper gällande, och M:lle Wi-
derberg hördes med framgång gtnomtänga
den rika och fulltoniga justrumerteripgen.
Den fängslade Florestans (Hr Sellström) arja
bär ett sannt uttryck af hans lidande; den verkar
o 3: 1 . 1
vå cinlomn ol rar a AR ok AL