Ett stort misstag, utan skälig avledning, var Hr Hornes utnämnande till General-Advokat. Den nye Stor-Erke-Canzleren hade ingen serdtles vana vid behandlingen af dessa ärender, och det var derföre nödvändigt, att han valde en General-Advokat, till hvilken han kunde fullt förtro sig. Vi behöfva ej här upprepa hur fullkomligt misslyckadt Lord Brougbams val var; det utgör just hufvudimnet för vederbörande Öfver-Rätters beständiga infall och sarcasmer. Det skulle icke blifva svårt att nämna andra namn, som utgjorde lika kraftiga förebråelser för Lord Brougham; men vi äterkomma till Lord Grey: Vi beklaga upprigtigt, att icke PremierMinistern har åtminstone 500 bekanta elle: slägtipgar, dem han kunde anförtro statens embeten, i stället att bortgifva dessa åt den goda sakens afsvurna fiender. Grefve Grey är verkligen en högst oförklarlig menniska. År 1310 fordrade han såsom ett oeftergifligt vilkor för sitt inträde i ministeren, att hela Regentens Hofstat skulle förafskedas, och r832 gqvarlemnar han de vigtigaste befattningar i sina fienders händer! Det är visst, att Grefve Grey spelt sina kort ganska illa --vi bhoppas dock att han skall vinna spelet. När man är understödd af en hel nation, kan man spela illa, ja till och med med öppna kort, och ändå ej äfventyra något! Frågan om Pöärs-Creation har. ständigt varit insvept i en mystisk slöja. Man har skäl att förmoda, det Premier-Ministern, ledd af sin lifliga känsla för adelsståndet, ville inbilla folket att det vore en öfvermåttan svår sakt att skapa nya Pärer, Vår öfvertygelse är att hela denna affär aftöper ganska lätt, ehura anhängarne af de Ministrar, dem vf kånna såsom motståndare af folkets sak, öfverallt utspridt att dröjsmålet med en Pärscreation berde tillskrifvas Konungen. Desarmma påstodo också i sinom tid att Konungen var en fiende till det förra Parlamentets upplösning. Vi känna alla, i hvilka ädla och upphöjda uttryck Monarken vederlade detta förtal och utöfvade sina prerogativer, IVhigs hafva det felet att de aldrig kunnat hålla sin tunga i styr. De bafva aldrig förstått att hushålla med råd, ty ds voro sedan längre tid tillbaka vande att tala i stället för att handla. Också visste man straxt i hela London att markisen af Landsdown på det ifrigaste satt sig emot en creation af nya Pärer. Det påstås till och med att denne Minister vid detta tillfälle, då det var fråga om att bekämpa medbröders innerligaste önskningar, visat mera energi än under hela sitt föregående politiska lif. Man tillägger att Markisen af Landsdown häruti funnoiti villigt understöd af Grefve Melbourne. Detta förhållande, hvars sannfärdighet vi hafva goda skäl att icke betvifla, ger oss anledning till en ny classification af Ministrarne och deras förnämste förvaltningsbiträden, hvarvid de böra indelas i pålitliga, skadliga och rent af förrädare. T.äsaren bar af det föresående kunnat inbemta