VOJLC UTS MVA Mill UTI 285800 kunde, utan fara för !egitlimiteten, umbäras , churu devtill tyvärr synes föga utsigt, sedan man så allmänt valt Ryssland till ideal för sitt militärsystem. Det är sannt att den ovillkorliga och hastiga lydvaden måste nödvändigt råda i en armeö; — men möjligtvis kan den tillvägabiingas, ntan straff som förnedra menniskonaturen. Franska armen känner icke något prygel — och hvar finnas disciplin, mod och hederskänsla i större mått, än der? I andra länder bar man äfven börjat afskaffa det. I Belgien afskaffades på en gång pryglet och Excellensnamnet; det förra, tyckte man — förnedrade, och det sednare — upplyftade för mycket. I Sverige arbetas på en förbättring af våra krigslagar, och utan tvifvel kommer tidehvarfvets humanare anda att äfven influera på detta företag — Krigslagarne sträcka numera sin makt icke blott till militären, utan sedan beväringsskyldigheten infördes — till hela nationen. I krig skola de vanliga regementerna suppleras af be vårinssmanskap, och hela den uppväxande generationen står sålunda eventuelt under käppen, Att bilda biinda verktyg, tjenlige att begagna till hvad våldsamt företag som bälst, är onekligen detta straffsystem ganska tjenligt. Man har i England anmärkt att aristokratiens medlemmar isynnerhet ifra för gisselns bibehållande; dessa herrar vilja tillskapa medel, som passa deras ändamål. — I Romerska krigsbärarne, har man anmärkt, brukades äfven dylika straff, både spö och till och med prygel till döds (fustuarium). Dessa hårda vanärande bestraffuingar ålades dock blott för verkliga brott, af gröfre art, såsom desertion, mened, stöld m, m. För fel i tjensten och mindre öfverträdelser hade man andra korrvektiver. Prygel hörde icke då, såsom nu till disciplinen ech dicdten. Till försvar för dessa argumenta å posteriori har Man anfört, att under marscher och i fält, vore andra straff, t. ex. inspärrande, förknappad sold o. s. v. oanvändbara. En del ba derföre föreslagit att åtminstone i fredstid afskalfa bastonaderne, och använda dem blott i kvigstider. Men bar man engång lagt bort piskan, lär det blifva svårt att återtaga henue då ett krig utbryter. Man måste i sådana fall bandla konseqvent. Önskar man upprättbålla en förnedrande lag, så måste man låta folket förblifva i det förnedrade tillstånd, som passar för denna lag och deraf alstras. Man kan icke säga till armen, att i fred skolen J behandlas såsom menniskor, men i krig såsom djur. Det är onekligen bättre för samhället, ju mera armeens moraliska karaktär är upplyftad; ju mera: principen af hedersoch pligtkänsla är rådande framför en besinningslös fruktan för barbariska tvångsmedel; men lika sannt är det äfven att de magtägande alltid hälst vilja betrakta den väpnade delen af nationer, såsom ett blindt verktyg för sin personliga vilja. Denna tendevs torde ock i det s I OT 1 Allt con OYNNA