VOJLC UTS MVA Mill UTI 285800
kunde, utan fara för !egitlimiteten, umbäras ,
churu devtill tyvärr synes föga utsigt, sedan
man så allmänt valt Ryssland till ideal för
sitt militärsystem. Det är sannt att den ovill-
korliga och hastiga lydvaden måste nödvän-
digt råda i en armeö; — men möjligtvis kan
den tillvägabiingas, ntan straff som förnedra
menniskonaturen. Franska armen känner ic-
ke något prygel — och hvar finnas disciplin,
mod och hederskänsla i större mått, än der?
I andra länder bar man äfven börjat afskaffa
det. I Belgien afskaffades på en gång pryglet
och Excellensnamnet; det förra, tyckte man
— förnedrade, och det sednare — upplyftade
för mycket.
I Sverige arbetas på en förbättring af våra
krigslagar, och utan tvifvel kommer tidehvarf-
vets humanare anda att äfven influera på
detta företag — Krigslagarne sträcka numera
sin makt icke blott till militären, utan sedan
beväringsskyldigheten infördes — till hela na-
tionen. I krig skola de vanliga regementerna
suppleras af be vårinssmanskap, och hela den
uppväxande generationen står sålunda eventu-
elt under käppen,
Att bilda biinda verktyg, tjenlige att be-
gagna till hvad våldsamt företag som bälst,
är onekligen detta straffsystem ganska tjenligt.
Man har i England anmärkt att aristokratiens
medlemmar isynnerhet ifra för gisselns bibe-
hållande; dessa herrar vilja tillskapa medel,
som passa deras ändamål. — I Romerska krigs-
bärarne, har man anmärkt, brukades äfven
dylika straff, både spö och till och med pry-
gel till döds (fustuarium). Dessa hårda van-
ärande bestraffuingar ålades dock blott för
verkliga brott, af gröfre art, såsom desertion,
mened, stöld m, m. För fel i tjensten och
mindre öfverträdelser hade man andra kor-
rvektiver. Prygel hörde icke då, såsom nu till
disciplinen ech dicdten.
Till försvar för dessa argumenta å poste-
riori har Man anfört, att under marscher och
i fält, vore andra straff, t. ex. inspärrande,
förknappad sold o. s. v. oanvändbara. En del
ba derföre föreslagit att åtminstone i fredstid
afskalfa bastonaderne, och använda dem blott
i kvigstider. Men bar man engång lagt bort
piskan, lär det blifva svårt att återtaga hen-
ue då ett krig utbryter. Man måste i såda-
na fall bandla konseqvent. Önskar man upp-
rättbålla en förnedrande lag, så måste man
låta folket förblifva i det förnedrade tillstånd,
som passar för denna lag och deraf alstras.
Man kan icke säga till armen, att i fred sko-
len J behandlas såsom menniskor, men i krig
såsom djur.
Det är onekligen bättre för samhället, ju
mera armeens moraliska karaktär är upplyf-
tad; ju mera: principen af heders- och pligt-
känsla är rådande framför en besinningslös
fruktan för barbariska tvångsmedel; men lika
sannt är det äfven att de magtägande alltid
hälst vilja betrakta den väpnade delen af na-
tioner, såsom ett blindt verktyg för sin per-
sonliga vilja. Denna tendevs torde ock i det
s I
OT 1 Allt con OYNNA