jUerr Ferler, och om hans Jtalienska expedi-
tioner torde man knnna säga, som den po-
litiske Kandestöber om sin tids: Ihr Herre!
Jeg kan sverge paa at det blev sort for mi-
ve Ööjne, da jeg saae disse tidender; jeg vill.
ikke givecfire skilling meer for disse Itali-
erske expeditiorer, de ere kun Galgen! ist.
Diet är lycka för Herr Pårier att Bolbe:g
icke blef hans samtida, Hade han kunn.t
arbeta undan så fort som Herr Perier lemna
maäterialier så I ——— men vi öfvergå
till handelserove:
De Fransyska tropparnes antal i Ancona
förminskas dägligen. Omkring 400 man in-
skeppades på flere serskilda fartyg under med-
let af April, för att återvända till Toulon;
för närvarande finnes icke i Ancona större mi-
li ärstyrka qvår, än som först landsattes der i
Februari månad, De Österrikiska tropparne
i Romagna förblifva helt stilla i sina qvarter;
deras antal snarare ökas än minskas. — I med-
let af April erhöll man i Rom Franska rege-
ringens svar på de af Grefve Sit Aulaire fram-
själlde förslag till förlikning af de mellan
nämnde styrelse och Påfven uppkomna miss-
khälligheter. Franska ministören tar, curiöst
nog, sin tillflykt likasom till Påfvens milda
hjerta, och grundar sin anhållan om gillande
af sina våldsamma åtgärder, på det afseende
som den anser böra fästas vid dess tvungna, ef-
ter rättsbegreppen i hela sin stränghet icke mät-
bara ställning. Man tror att Påfven skall, för en
tidrymd den han sjelf bestämmer, tillåta de
Franska tropparne att vistas i Ancona, utan
att likväl vilja medgifva dem samma förmåner
som Österrikarne. Dessa äro nemligen på
Påfvens serskilda begåran inryckta i landet
och färdiga att lemna det, när han så ästun-
dar. Så goda vänner förtjena naturligtvis en
helt annan behandling. Fordrade Fransmännen
att anses i samma Cathegori som Österrikarne,
så komme de, naturligtvis att genast aftåga;
ty dertill - behöfdes blott Påfvens åstundan,
hvilken han gerna när som helst är färdig att
meddela Fransmännen, men aktar sig nog för
att låta Österrikarne förmärka. Fransmännen
komma således att, så länge Hans Helighet
så för godt finner, tillbringa sin tid i Ancona;
men de få ieke erhålla någon förstärkning, ej
begifva sig utom Staden och måste helt och
hållet på egen hekostnad ombesörja utgifterna
för vistandet derstädes. Hvem har väl till
slut vunvit på expeditionen? Den man minst
skulle ana och som sjelf knapt föreställer sig
det — Påfl ga regeringen; de stackars frihets-
vännerne äro nu till fullo öfvertygade om att
de, i intet fall kunna lita sig till Frankrike;
Påfven kan med såkerhet påräkna att Öster-
rikarne qvablifva så länge han för godt fin-
per, och han kan således med fullkomlig
trygghet anordna administrationen 1 Legatio-
nerne efter sitt tycke, så mycket hellre som
det är en gång för alla gifvet att ingen slags
concession, ingen reform i förvaltningen m. m.
kommer i fråga, så länge en Fransk Soldat
ännu finnes qvar på den Påfliga jorden. Emed-
ler tid tror man att Österrikarve och Hans He-
tala Gelf skola vöra Hr Casimir PErier till