UPpVAFaNdr Stale JE NAIVA UINEUCIEPTIA datt hvarifrån det största motståndet kommer, de hafva ock kommit till den öfvertygelsen, at denna så väl som all annan förör ding i sederna nödvändigt måste utgå ifrån de högsta och välgörande sprida sig till de lägsta regionerna i samhället, I denna öfvertygelse kunde de icke annat än med glädje emottaga Kongl. Majestäts landsfaderliga uppmaning i Höga Circulabet af d. 3. sist Mars, och de: har pifvit nytt Hf åt deras hopp och sträfvan. Men öfverallt fordras icke blott ord utan efterdöme, icke blott förmaning utan handling; man skall annars med rätta säga att Öfverhet och Lärare lägga det ok på u:dersåtarnes och lärjuvgarrnes bals, det de sjelfve icke bara vilja. Den som vill jaga andra, måste springa sjelf, och ru går det icke ling:e an attde Styrande och Ledande springa bot! med munnen och låta folket springa i verkligbeten, utan den som vill blifva allas herre han blitve allas dräng, i den mening, att Lan välgörande tjene det allniänna, genom att vara den förste i upoffring och försakelse. Del är således af stor vigt att hvarje irättsinnig Psi ästman uflögger biuket al bränvin och åtminstone högst sparsamt begagnar andra spiituosa, oeh om han tror att detta just vore någon upoffring, så berjag honom blott försöka, och så vida han ej redan är af vanan förderfvad, skall ban om någia dagar finna, att det goda och det oumbärliga i bränvinet är blott inbillidt, och försakelsen derafså ringa, att dev ej ens bör heta försakelke. Men jag känvne:i Ane Piester, som sjelfve ej förlät bränv n och tillka iftat mot dryckenskapen i nånga år, och Ikväll bafva de föga uträttat blud sina åhörare, och hvem ser icke, hvem andra nu derpå , att allmänna andan och opinior en sam! det uppifrån kommande bruket förmår mera än Prestens, om än efterdömliga, vandel och lära? Men si, om han, sjelf nitälskande och förelysande, kunde ge vigt åt sin förmaning med detta tillägg: sen mina vänner, Öfverhefen icke blott uppmanar oss Ull försakelse, Hon ger oss öfven exwmpel deraf; på hofvet brukas aldrig mer något bränvin och föga andra likörer; i Excellensernas och Ministrarnes Pus förtäres rakt intet bränvin och andra spirituosa, åtminstone mycket sparsamt: Biskopen och Consistorium , Landshöfdingen och hans Embete, som skickat oss Kungens Nådiga uppmaning, de hafva sjelfve genast gjort början och afsagt sig all bränvinsförtäring och i öfrigt allt öfverflöd; då skulle hans bemödande ej blifva fruktlöst. — Men kan väl Presten räkna på dessa stöd? Vill Regeringen icke blott ar damålet, fy!leriets utrotande, vill den ock de enda verksamma medlen dertill? Hvar är målet dit mar bör sträfva? Är det till den absoluta eller b!ott måttliga måttligheten? Hafva landets fäder och vise funnit, att det är lika möjligt sem nödig! att utrota bränvinsbruket i dagliga lifvet? Frukta de icke alt man då torde tilteripa ett