IOF all I DIdHGAa I bröd. oe Ja llUs-SeCPrete
raren lärer förstå med hungersnöd ösonskenlig
fara alt omkonmima af hunger, eller af svält
ligga i själtäget, och i denna betydelke finnes
ännu ingen hunger snöds ty då skulle ingen
menniska finnas, som hade, hvaraf hon kunde
meddela androm; då skulle alla vara lika
hjelplösa, alla hafva glömt femte budets inne-
håll, och sista gnistan af christhig kärlek vara
utslocknad, och Gud förhindre, att något så-
dant skulle intrväffa!
Jag vet ganska väl, slutar Ir Prosten, at!
i allmänhet LänsStyrelsernas berättelser gäl-
ia såsom ett avtos epha, och alt de äro Re-
gering sen en söt lukt; men så må ock et:
sockenstämmo-protokoll gälla för hvad de:
kan och jag dristar försäkra, att ingen död-
lig bättre känner sanna förhållandet inom
Brunflo Pastorat, och den med hvart år till-
tagande fattigdomen derstädes, än jig, som i
tolf år varit här Kyrkoherde.
Författaren till N:o 3, som skrifver sig Är-
lig Jemtlänning, yttrar, att man med känne-
dom om belägenheten i Jemtland icke kan
annat, än med djupt sårade känslor se Ko-
nungens Befallningshafvandes och LandsSeecre-
terarens berättelser i Post- och Inrikes tid-
ningen; samt att nöden i Jemtland på 20 år
icke varit så stor som nu; hvarefter brefvets
Förf, yttrar följande reflexioner:
Hvilken våda skulle en Länsstyrelse löpa,
om den framträdde med sanningens okonstlade
språk, och ieke sökte att draga sjelfva Rege-
ringen bakom linset? Eller bör aldrig det
verkliga förhållandet få träda fram i sin rätta
dager? Skola alltid skugsorna i en tafla un-
dangömmas, bortfuskas? Handlade Furst Po-
temkinv rätt, då han till lust och gamman för
Sjelfherrskarinnan , lät måla på bradlappar
herrliga Slott och granna Landtegendo nar?
Det var ju ett bevis på den allmänna välmå-
gan! c. c.
I N:o 4, ett bref från Nådårs Predikanten
Nordien i Refsund, klagas öfver, att spannemå-
len i Frösö magasin bli!vit försåtl på auction
vid en tid, då priset varit som lägst på devna-
vara. Hr Nordien önskar tillika att hje!psam-
heten icke måtte låta sig förvillas af några
falska berättelser och insinuationer, hvilka
föregifva all i Jemtland ej finnes någon brist
och nöd: ingenting,? tillägger han, Pkan var
ra mera osannt än Uetta. .
N:is 5 och 6 — bref från Prosten Ång-
man och Kyrkoherden Feltström, uplysa äf-
ven nödens tillvaro i hög grad. Svårligen,
heter det i det sednare, skulle man i Stockholm
föreställa sig, att äfven hemmansegare anse
gröt såsom en högtidsrätt, och att man på
flera veckor kan nödgas umbära bröd, samt
Pendast med tunun vatten välling framdragasitt
usla Lif, och öka hvitheten af sin förut allt-
för hvita hy; men sådant är verkligen till-
ståndet i många boningar.
— Hvad skall nu Br Laudshöfdingen Törne
säga om allt detta? För någon tidsedan sick
det ett rykte, alt Hr Landsböfdingen skulle
tag afsked från sitt embete; måhända vore