IOF all I DIdHGAa I bröd. oe Ja llUs-SeCPrete raren lärer förstå med hungersnöd ösonskenlig fara alt omkonmima af hunger, eller af svält ligga i själtäget, och i denna betydelke finnes ännu ingen hunger snöds ty då skulle ingen menniska finnas, som hade, hvaraf hon kunde meddela androm; då skulle alla vara lika hjelplösa, alla hafva glömt femte budets innehåll, och sista gnistan af christhig kärlek vara utslocknad, och Gud förhindre, att något sådant skulle intrväffa! Jag vet ganska väl, slutar Ir Prosten, at! i allmänhet LänsStyrelsernas berättelser gälia såsom ett avtos epha, och alt de äro Regering sen en söt lukt; men så må ock et: sockenstämmo-protokoll gälla för hvad de: kan och jag dristar försäkra, att ingen dödlig bättre känner sanna förhållandet inom Brunflo Pastorat, och den med hvart år tilltagande fattigdomen derstädes, än jig, som i tolf år varit här Kyrkoherde. Författaren till N:o 3, som skrifver sig Ärlig Jemtlänning, yttrar, att man med kännedom om belägenheten i Jemtland icke kan annat, än med djupt sårade känslor se Konungens Befallningshafvandes och LandsSeecreterarens berättelser i Postoch Inrikes tidningen; samt att nöden i Jemtland på 20 år icke varit så stor som nu; hvarefter brefvets Förf, yttrar följande reflexioner: Hvilken våda skulle en Länsstyrelse löpa, om den framträdde med sanningens okonstlade språk, och ieke sökte att draga sjelfva Regeringen bakom linset? Eller bör aldrig det verkliga förhållandet få träda fram i sin rätta dager? Skola alltid skugsorna i en tafla undangömmas, bortfuskas? Handlade Furst Potemkinv rätt, då han till lust och gamman för Sjelfherrskarinnan , lät måla på bradlappar herrliga Slott och granna Landtegendo nar? Det var ju ett bevis på den allmänna välmågan! c. c. I N:o 4, ett bref från Nådårs Predikanten Nordien i Refsund, klagas öfver, att spannemålen i Frösö magasin bli!vit försåtl på auction vid en tid, då priset varit som lägst på devnavara. Hr Nordien önskar tillika att hje!psamheten icke måtte låta sig förvillas af några falska berättelser och insinuationer, hvilka föregifva all i Jemtland ej finnes någon brist och nöd: ingenting,? tillägger han, Pkan var ra mera osannt än Uetta. . N:is 5 och 6 — bref från Prosten Ångman och Kyrkoherden Feltström, uplysa äfven nödens tillvaro i hög grad. Svårligen, heter det i det sednare, skulle man i Stockholm föreställa sig, att äfven hemmansegare anse gröt såsom en högtidsrätt, och att man på flera veckor kan nödgas umbära bröd, samt Pendast med tunun vatten välling framdragasitt usla Lif, och öka hvitheten af sin förut alltför hvita hy; men sådant är verkligen tillståndet i många boningar. — Hvad skall nu Br Laudshöfdingen Törne säga om allt detta? För någon tidsedan sick det ett rykte, alt Hr Landsböfdingen skulle tag afsked från sitt embete; måhända vore