komma all inses af sådane Landtbrukare, som
mera göra afseende på en varaktig och säker,
ehuru långsammare förkofran, än på en ha-
stig, för ögonblicket stundom större, men
ock osäkrare vinst; framför allt då den er-
hålles på moralitetens bekostnad, i hvilket
fall den icke af någon ädel man med ren
glädje kan skördas.
Dessa tänke ätt hoppas vi, skola alltmera
sprida sig, och efterhand skall man finna, att
edrankens nyttjande snarare undergräfver la-
dugårdarnes bestånd, derigenom att kreaturen
tidigare förfalla och racen försämras, än den
verkeligen befordrar boskapsskötselns tillvext och
förkofrean. Den som tror sig göra en upp:
offring för den goda saken skall slutligen fin-
na, att ban verkat för sitt eget bästa.
4-0 Befarar man, att om bränvinsbrännin-
gen upphörde, öfverflöd skulle blifva af
spenmål, och densamma falla i vanpris, hvar-
igenom Landtmannen skulle råka i ännu mera
vaenmagt. Detta inkast har bos dem. som if-
ra för Landtbruks-intresset, varit af mycken
vigt. Vi hafva förut yttrat, att en hastig to-
tal förändrirg i förhållandernva skulle för
mången medföra förlust, i synrerhet för dem
som sakna förlag alt på annat fördelaktigt
sätt begagna jordens afkastning, Men omöj-
ligt kan men föreställa sig, att en vis. försyn så
skulle hafva ordnat Sveriges förhållanden, att
dess bestånd skulle bero på bränvinsbrännin-
gen: ett en del af nationen nödvändigt må-
sie bränna bränvin, och den andra supa det-
samma till sitt eget förderf, uten att någon
återgång häruti vare möjlig. Så illa måtte
det väl icke vara, Vi boppas deremot, att
i den mån begagnandet af bränvin aftager,
skola andra utvägar till spanmålens fördel-
eaktiga användande yppa sig, eller ock, om
tillgången af spanmål verkligen skulle vara
större än behofvet, att en del af åkerjorden
i etället användes till odling af lin, hampa
m. m, d., hvaraf betydliga qvantiteter ou
från utländska orter införas. Emedlertid ger
den rvärvarende tidpunkten ingen anledning
till bekymmer iafseende på det befarade öf-
verfiödet, och vi kunna oförtrutet arbete på
att hinna till vårt föresatta mål. i
5:o Ofta har man fordrat, att medlemmar-
ne i Nykterhetsföreningen skulle aflägga allt
bruk af utländska viner, och anfört att, så län-
ge den förmögnare begagnar sig deraf, kan
man ej begära, att de lägre klasserna skola
aflägga bränvin, den enda dryck, som de med
lätthet och utan särdeles kostnad hunna åt-
komma, Vore det deraf, att upphofsmännen
till Nykterhetsföreningen aflade bruket ef ut.-
ländska viner, en säker och osviklig följd,
att alla andra aflade bruket af brämvin, så
att bär blott vore fråga om en uppoffring el-
Jer försakelse för den goda sakens framgång,
så skulle vi handla orätt om vi icke låto be-
qväma oss dertill, Men troligen blefve på-
följden deraf ingen; ty vi hvarken kunde el-
ler ville påfordra, att andra skulle följa vå:t
efterdöme. Då man så ofta anselt det vera
en Öfverdrift att fardra tantal afcdacelcae af hrära I