komma all inses af sådane Landtbrukare, som mera göra afseende på en varaktig och säker, ehuru långsammare förkofran, än på en hastig, för ögonblicket stundom större, men ock osäkrare vinst; framför allt då den erhålles på moralitetens bekostnad, i hvilket fall den icke af någon ädel man med ren glädje kan skördas. Dessa tänke ätt hoppas vi, skola alltmera sprida sig, och efterhand skall man finna, att edrankens nyttjande snarare undergräfver ladugårdarnes bestånd, derigenom att kreaturen tidigare förfalla och racen försämras, än den verkeligen befordrar boskapsskötselns tillvext och förkofrean. Den som tror sig göra en upp: offring för den goda saken skall slutligen finna, att ban verkat för sitt eget bästa. 4-0 Befarar man, att om bränvinsbränningen upphörde, öfverflöd skulle blifva af spenmål, och densamma falla i vanpris, hvarigenom Landtmannen skulle råka i ännu mera vaenmagt. Detta inkast har bos dem. som ifra för Landtbruks-intresset, varit af mycken vigt. Vi hafva förut yttrat, att en hastig total förändrirg i förhållandernva skulle för mången medföra förlust, i synrerhet för dem som sakna förlag alt på annat fördelaktigt sätt begagna jordens afkastning, Men omöjligt kan men föreställa sig, att en vis. försyn så skulle hafva ordnat Sveriges förhållanden, att dess bestånd skulle bero på bränvinsbränningen: ett en del af nationen nödvändigt måsie bränna bränvin, och den andra supa detsamma till sitt eget förderf, uten att någon återgång häruti vare möjlig. Så illa måtte det väl icke vara, Vi boppas deremot, att i den mån begagnandet af bränvin aftager, skola andra utvägar till spanmålens fördeleaktiga användande yppa sig, eller ock, om tillgången af spanmål verkligen skulle vara större än behofvet, att en del af åkerjorden i etället användes till odling af lin, hampa m. m, d., hvaraf betydliga qvantiteter ou från utländska orter införas. Emedlertid ger den rvärvarende tidpunkten ingen anledning till bekymmer iafseende på det befarade öfverfiödet, och vi kunna oförtrutet arbete på att hinna till vårt föresatta mål. i 5:o Ofta har man fordrat, att medlemmarne i Nykterhetsföreningen skulle aflägga allt bruk af utländska viner, och anfört att, så länge den förmögnare begagnar sig deraf, kan man ej begära, att de lägre klasserna skola aflägga bränvin, den enda dryck, som de med lätthet och utan särdeles kostnad hunna åtkomma, Vore det deraf, att upphofsmännen till Nykterhetsföreningen aflade bruket ef ut.ländska viner, en säker och osviklig följd, att alla andra aflade bruket af brämvin, så att bär blott vore fråga om en uppoffring elJer försakelse för den goda sakens framgång, så skulle vi handla orätt om vi icke låto beqväma oss dertill, Men troligen blefve påföljden deraf ingen; ty vi hvarken kunde eller ville påfordra, att andra skulle följa vå:t efterdöme. Då man så ofta anselt det vera en Öfverdrift att fardra tantal afcdacelcae af hrära I