— m——-— f ww OM ee ev mm VE VW JTI UUATIULII ORUVUIUR JIA TUE 4112 VORLINED makeri, och våra föreningar, dem icke grundelig öfvertygelse och frivillig afsägelse grundade och sammanband, skola sönderfalla till vår becdhöfvelse och verldens skadefröjd. Framgå vi åter med ihärdighet och konsequens, skola vi vinna seger, ty sanningen har alltid elt vittne för sig hos hvarje menniska. — Med begären duger icke att dagtinga, det ligger i sakens natur. Rågången emellan det måttliga och omåttliga 1 starka dryckers njutande är alltid relatif och vacklande, och han icke positift utstakas. Hvarföre Han, som bäst kände hvad i menniskan var, befalde att utrifva ögat och afhugga handen och foten, som var till förargelse, och förböd att plåstra och lappa. Den som gifvit akt på sig sielf och sin omgilning, finner att detta är genaste vägen till seger. Hvad åter Nykterhetens utbredande angår, så enär de mäktige af dess ädla befordrare hunnit visa den egennyttige, att lika rika källor gifvas till bergning och utkomst, som Bränvinspannar, och de öfrige Nykterhetsföreningarnes medlemmar ådagalagt, att man icke behöfver en sup för att bli hungrig, eller 3:ne för att bli glad — med ett ord: att bränvin icke är något godt, som afundas, utan ett ondt. som menniskokärleken råder att fly; när de högre stånden mer och mer aflägoa bruket af utländskt spirituosum; när den ärbara och sansade delen af alla stånd småningom vinnes för nykterheten, och dermed göra brytning 1 opinionen; när ändtligen Presterne, som ha de ädlaste medel i sin hand att handleda en menighet, verka med enhet, lugn och kraft, då skall en välsignad framsång kröna arhbetet. Likaledes innehåller Berättelsen från Gusums Messingsbruk följande: — Upplyste män finnas, som af redligt nit för den goda saken och jemväl med egen öfvertygelse om bränvinets skadlighet, äfven i små portioner, likväl tro sig böra inskräuka sina påståenden endast tilll dess så kallade måttliga bruk, befarande att större fordringar skulle blifva en ropandes röst i öknen, hvartill åtminstone alltför få skulle lyssna. Må de besinna, alt om dessa större fordringar förekomma dem (ruktlösa — hvilket äfven den obetydligaste åtgärd i denna anda icke är — skall något ändamål ännu mindre vinnas genom en predikad måttlighetslära; ty dels kunna de redan förut så kallade måttliga icke deraf taga synerligt åt sig, dels hafva de osnåttliga icke uti sin makt att njuta denna trolidryck sparsamt. Deremot kunna de förra, utan all fråga, och möjligen äfven en betydlig del af de senare totalt lemna den, då framställda och solklara och ömt bevekande skäl dertill uppfordra dem. Föröfrigt, så länge Ståndspersonen tager sig en sup, och sålunda med sitt mera talande exempel tydligen ådagalägger sin tro, icke på förderfligheten, utan tvertom på nyttan af bränvinet — så länge skall ock Bonden aldrig uphöra, att taga sig 2, 3 å 4 eller flere supar, alltefter som det faller sig; så mycket mer com han kan föresifva icke blott tvnore aärPn vItld lg Mui FÖ VISA LI TIUULTL IC Fe Pr Re ver via vVvVLRR uppsöka exempel, der den icke supande dukat under förr än den som nyttjat bränvir, men väl på motsatsen. Många exempel kunna anföras på personer, hvilka under falttåg eller sjöfart utbärdat de största besvärligheter utan bränvin. Arbetarens förmenta behof deraf är icke annat ån ståndspersonens — det af vana tillskapade, Här är dock endast fråga om vanliga förhållanden och till dagligt bruk. Om svårigheten att åtminstone för det närvarande undvara det vid utomordentliga tillfällen hafva vi förut yttrat oss, 2:0 Pastår man, att om bränvinet blefve allmänt aflagdt skulle äfven bränvins-bränningen uphöra, och staten gå i mistning af den deraf påriäknade inkomst, Den som något gifvit akt på Svenska folkets lynne och tänkesätt och den tröghet och långsamhet, hvarmed förändringar deruti inträffa, kan göra sig ganska säker derpå, att brytningen ej kan blifva så häftig, att någon rubbning i statsmachinens ordentliga gång derigenom kan upstå. Äfven med alla våra ifrigaste bemiödanden förmå vi kanske icke en tusendedel af Svenska folket att totalt afhålla sig ifrån bränvin, och ganska säkert hinna nationens representanter sammankomma en, om ej flere gånger, innan bränvinets bruk, i följd af Nykterhets-föreningens bemödanden, kan blifva så minskadt, att det kan influera på statens inkomst. Genom tillverkningen af bränvin b!ifver icke mera tillgång i landet på penningar än förut fanns; men deremot blifver genom aflagdt bruk af bränvin, då man icke betraktar någon klass serskildt, utan hela folket gemensamt, förmågan till skatternas utgörande ökad och ej minskad. Bränvinsskatten finge utbytas mot någon annan, och dermed vore olägenheten afhulpen. Äfven om öfvergången hade blifvit hastigare än man borde förmoda och erfarenheten tyckes visa, hade det momentella bekymmer, som deraf kunnat uppe stå, varit af en underordnad beskaffenhet, i jemförelse med den tillväxt i sedlighet och välstånd, som nationen i allmänhet vunnit. 3:o Tror man att bränvins-bränningen är oundgänglig för Landtmannen, i synnerhet, t afseende på Ladugårdsskötseln. Måvga Landtbrukare äro af denna meningen, och torde hafva rätt deruti, att en bastig öfvergång skulle för flere medföra en olägenhet; men i fråga om den fortfarande förmenta nödvändigheten och nyttan att ega drank till kreaturen, äro flere kloka Landtbushållare af motsatt mening. Uti den från Gusums bruk till Föreningen inkomna berättelse, yttras i detta ämne följande, i afseende på de vid nämnde bruk och flere andra egendomar nedlagda brännerier: i Man yrkar i allmänhet att Brännerrerne äro oundgänglige för Ladugården. Likväl sedan nyssnämnde brännerier blifvit nedlagde, har Ladugården på ata ställen blifvit ökad. Vid Gusum, der största brännerirörelsen egt rum, har oxarnes antal blifvit ökadt från 18 Flere kor födas der äfven; men iefelart till 31 nar.