—
m——-—
f
ww OM ee
ev mm VE VW
JTI UUATIULII ORUVUIUR JIA TUE 4112 VORLINED
makeri, och våra föreningar, dem icke grun-
delig öfvertygelse och frivillig afsägelse grun-
dade och sammanband, skola sönderfalla till
vår becdhöfvelse och verldens skadefröjd. Fram-
gå vi åter med ihärdighet och konsequens,
skola vi vinna seger, ty sanningen har alltid
elt vittne för sig hos hvarje menniska. — Med
begären duger icke att dagtinga, det ligger i
sakens natur. Rågången emellan det måttliga
och omåttliga 1 starka dryckers njutande är
alltid relatif och vacklande, och han icke po-
sitift utstakas. Hvarföre Han, som bäst kän-
de hvad i menniskan var, befalde att utrifva
ögat och afhugga handen och foten, som var
till förargelse, och förböd att plåstra och lap-
pa. Den som gifvit akt på sig sielf och sin
omgilning, finner att detta är genaste vägen
till seger. Hvad åter Nykterhetens utbredan-
de angår, så enär de mäktige af dess ädla
befordrare hunnit visa den egennyttige, att
lika rika källor gifvas till bergning och ut-
komst, som Bränvinspannar, och de öfrige
Nykterhetsföreningarnes medlemmar ådagalagt,
att man icke behöfver en sup för att bli hung-
rig, eller 3:ne för att bli glad — med ett ord:
att bränvin icke är något godt, som afundas,
utan ett ondt. som menniskokärleken råder att
fly; när de högre stånden mer och mer afläg-
oa bruket af utländskt spirituosum; när den
ärbara och sansade delen af alla stånd små-
ningom vinnes för nykterheten, och dermed
göra brytning 1 opinionen; när ändtligen Pre-
sterne, som ha de ädlaste medel i sin hand
att handleda en menighet, verka med enhet,
lugn och kraft, då skall en välsignad fram-
sång kröna arhbetet.
Likaledes innehåller Berättelsen från Gu-
sums Messingsbruk följande: — Upplyste
män finnas, som af redligt nit för den goda
saken och jemväl med egen öfvertygelse om
bränvinets skadlighet, äfven i små portioner,
likväl tro sig böra inskräuka sina påståenden
endast tilll dess så kallade måttliga bruk, be-
farande att större fordringar skulle blifva en
ropandes röst i öknen, hvartill åtminstone
alltför få skulle lyssna. Må de besinna, alt
om dessa större fordringar förekomma dem
(ruktlösa — hvilket äfven den obetydligaste
åtgärd i denna anda icke är — skall något än-
damål ännu mindre vinnas genom en predikad
måttlighetslära; ty dels kunna de redan förut
så kallade måttliga icke deraf taga synerligt
åt sig, dels hafva de osnåttliga icke uti sin
makt att njuta denna trolidryck sparsamt.
Deremot kunna de förra, utan all fråga, och
möjligen äfven en betydlig del af de senare
totalt lemna den, då framställda och solklara
och ömt bevekande skäl dertill uppfordra dem.
Föröfrigt, så länge Ståndspersonen tager sig en
sup, och sålunda med sitt mera talande exem-
pel tydligen ådagalägger sin tro, icke på för-
derfligheten, utan tvertom på nyttan af brän-
vinet — så länge skall ock Bonden aldrig up-
höra, att taga sig 2, 3 å 4 eller flere supar,
alltefter som det faller sig; så mycket mer
com han kan föresifva icke blott tvnore aär-
Pn vItld lg
Mui FÖ VISA LI TIUULTL IC Fe Pr Re ver via vVvVLRR
uppsöka exempel, der den icke supande dukat
under förr än den som nyttjat bränvir, men
väl på motsatsen. Många exempel kunna an-
föras på personer, hvilka under falttåg eller
sjöfart utbärdat de största besvärligheter utan
bränvin. Arbetarens förmenta behof deraf är
icke annat ån ståndspersonens — det af vana
tillskapade, Här är dock endast fråga om van-
liga förhållanden och till dagligt bruk. Om
svårigheten att åtminstone för det närvarande
undvara det vid utomordentliga tillfällen haf-
va vi förut yttrat oss,
2:0 Pastår man, att om bränvinet blefve
allmänt aflagdt skulle äfven bränvins-brännin-
gen uphöra, och staten gå i mistning af den
deraf påriäknade inkomst, Den som något
gifvit akt på Svenska folkets lynne och tän-
kesätt och den tröghet och långsamhet, hvar-
med förändringar deruti inträffa, kan göra sig
ganska säker derpå, att brytningen ej kan
blifva så häftig, att någon rubbning i stats-
machinens ordentliga gång derigenom kan up-
stå. Äfven med alla våra ifrigaste bemiödan-
den förmå vi kanske icke en tusendedel af
Svenska folket att totalt afhålla sig ifrån brän-
vin, och ganska säkert hinna nationens repre-
sentanter sammankomma en, om ej flere gån-
ger, innan bränvinets bruk, i följd af Nyk-
terhets-föreningens bemödanden, kan blifva så
minskadt, att det kan influera på statens in-
komst. Genom tillverkningen af bränvin b!if-
ver icke mera tillgång i landet på penningar
än förut fanns; men deremot blifver genom
aflagdt bruk af bränvin, då man icke betrak-
tar någon klass serskildt, utan hela folket
gemensamt, förmågan till skatternas utgöran-
de ökad och ej minskad. Bränvinsskatten fin-
ge utbytas mot någon annan, och dermed vo-
re olägenheten afhulpen. Äfven om öfvergån-
gen hade blifvit hastigare än man borde för-
moda och erfarenheten tyckes visa, hade det
momentella bekymmer, som deraf kunnat uppe
stå, varit af en underordnad beskaffenhet, i jem-
förelse med den tillväxt i sedlighet och väl-
stånd, som nationen i allmänhet vunnit.
3:o Tror man att bränvins-bränningen är
oundgänglig för Landtmannen, i synnerhet, t
afseende på Ladugårdsskötseln.
Måvga Landtbrukare äro af denna menin-
gen, och torde hafva rätt deruti, att en ba-
stig öfvergång skulle för flere medföra en
olägenhet; men i fråga om den fortfarande
förmenta nödvändigheten och nyttan att ega
drank till kreaturen, äro flere kloka Landt-
bushållare af motsatt mening. Uti den från
Gusums bruk till Föreningen inkomna berät-
telse, yttras i detta ämne följande, i afseen-
de på de vid nämnde bruk och flere andra
egendomar nedlagda brännerier: - i
Man yrkar i allmänhet att Brännerrerne
äro oundgänglige för Ladugården. Likväl se-
dan nyssnämnde brännerier blifvit nedlagde,
har Ladugården på ata ställen blifvit ökad.
Vid Gusum, der största brännerirörelsen egt
rum, har oxarnes antal blifvit ökadt från 18
Flere kor födas der äfven; men
iefelart
till 31 nar.