sten skall förstöras måste 1oten upryckas, och
total afsägelse af distillerade starka drycker
är här oundvikligen nödvändig. Att den på
en gång kan verkställas utan menliga påfölj-
der för helsan, är vid de Amerikanska GCor-
rections Inrättningarne fullkomligen ådagalagdt.
Dit hafva personer ankommit, hvilka genom
ymnigt njutande af starka drycker varit så
förstörde att de ej kunnat emottaga någon
föda, utan i början endast förmått förtära
rent källvatten; men bastigt nog har deras
tillstånd förbättrats, utan att de njutit någon
spirituös dryck, och efter någon tid hafva de
återfått en helsa, som på många år varit dem
beröfvad.
Då vi således vilja, att den på fylleri be-
gifne måtte afhålla sig från bränvin och an-
dra dylika drycker, mäste vi sjelfve med vå-
ra exempel visa, att man kan undvåra det-
samma. I annat fall komme vårt cget hand-
lingsätt i motsats mot den lära vi predika,
och verkan deraf blir ringa eller ingen.
4:0 Ett lika förhållande inträffar i afse-
ende på den nuvarande ungdomen. Om man,
äfven med de bästa förnuftseskäl söker öfver-
tyga densamma, att den gör bäst och klokast,
som icke smakar bränvin, och derigenom und-
går att genom missbruket deraf blifva för-
störd , så skall dock bvar och en yngling, som
ser sina föräldrar, slägtingar, lärare, vänner
och bekanta fortfara att supa bränvin, tänka:
Det måtte ändå finnas något godt deruti; det
måtte väl vara behagligt, nyttigt etler nöd-
vändigt? Lärdomen glömmes lätt, men exem-
plet verkar dagligen, och bringar ynglingen
att åtminstone göra ett försök huru det sma-
kar. Början år gjord och fortgången blir den
vanliga. Svårligen kan och någon säga åt
ynglingen: Bränvinet är skadligt, lät bli det,
ehuru jag icke kan aflägga dess bruk. Huru,
tänker denna, är det möjligt att man ej kan
aflägga det skadliga? Antingen måste det ej
vara sådant, eller ock visar detta en moralisk
svaghet hos Läraren. I båda fallen förloras
förtroendet, och lärdomen blir utan verkan.
Man måste sjelf visa andra den väg man vill
att de skola gå, och ett gammalt ordspråk sä-
ger: den som vill jaga andra måste springa
sjelf.
Hos Ledamöterne af Nykterhets-föreningen
bafva dessa skäl verkat den fullkomligaste
öfvertygelse derom, att allt hvad de kunde
säga sine medborgare till minskande eller häm-
mande af bränvinets missbruk skulle blifva af
föga eller ingen kraft och verkan, om icke de
sjelfve, genom att aflägga allt bruk deraf, be-
visade sin tro med sina gerningar. Mången
ansåg kan hända, i den stunden, det vara en
uppoffring att undvara den behagliga aptit-
supen. Erfarenheten har dock visat, att det-
ta, i stället att kunna kallas en uppoffring, är
en ren vinst, att hälsan vunnit derpå, och
att penningebesparingen ej varit obetydlig.
Brän vinets afläggande var det hufvudsakliga
föremålet för vår öfverenskommelsez; men om
vi hade inskränkt oss dertill, så hade man