ke imtitrattet, och DbDrottslingen vore ännu en
oförvitbg och kanske lycklig person i sam-
hället. År 13828 hände deti Jönköpings Län,
att 2;ne syskonebarn, vid namn Anders Pebr-
son Berg och Sven Pehrson, hemma hos den
senare, på vanligt sätt öfverlastade sig med
bränvin. Under ruset voro de glada och
vänliga, dansade och klappade hvarandra,
gingo omkring golfvet, hållende hverandra
om lifvet; men sluteligen, då de föllo om-
kull, vände sig sinnet, utan någon synnerlig
orsak. Berg påstod väl att Sven ofredat honom
men kunde ej närmare upplysa förhållandet och
Berg slog på Sven sönder 3 stolar och en spinn-
rock, Hans hufvud fanns krossadt och döde:
deraf oundviklig. Berg blef väl-till lifvet be-
nådad ; men hans fästningsstraff, io år, är än-
nu icke slutadt, Begäret att åtkomma brän-
vin, bar ej så sällan föranledt till grofva vålds-
gerningar De senare åren framvisa flere ex-
empel, der bonddrängar lagt sig i försat
på allmän landsväg, öfverfallit och illa sla-
git vägfarande, endast för att åtkomma de
ras medhbafvande briränvinsförråd. Först se-
dan dödsdomen öfver dem blifvit falld, haf-
va de kommit till besin: ing af det brottsliga
i deras företag, och fastän de merendels a!
Kongl. Maj:ts nåd blifvit till lifvet förskona
de, nåste de dock under flerårigt arbete e
fastning förbanna branvinet och den ötver-
drifna lusten dertill, Ett exempel torde fram-
för andra kunna anföras, för att visa till
hvilka rysligheter bränvinet i och för sig
sjlf kan föra, Statkarlen Linsttöm vid An-
tana gård i Stockholms Län, kbkegifven på
fylleri och lättja, befann sig i följd deraf mer
bustru och 3:ne barn i knappa omstaändigbe-
ter, hvilka genom hans i:åkade sjukdom än-
nu mera försämrades, Etter återvuunen helsa
gick ban dea 28 Janueri 1827 till hushon-
dev, för att utbekomina penningar, men bus
bonden ville at flere orsaker ej utgifva mer:
af det betingade statsunderhållet. Aftaltrvat-
fades deremot om vedbuggving och dagspen-
ning derföre, bvarpå Linström erhöll i för-
skott 5 Rid: Rigsesedlar och en balf tuvos
potates. Iogen verklig nöd var således nn
mera på färde; men Lirsttöm gick till Ro-
tebio gastsgifvaregård, der han tillbragie dn
gerne den 23 och 29 Januari under tylleri,
och förstörde alla de erbållve pennivgarne ,
och den 30 befana ban sig ånyo i utbiottadt
tillstånd. Han försökte förgäfves på ett pu
ställen ett få låna penvingar. Återkommer
hem om aftonen, sedan ruset gått öfver, inp-
funro sig bety:nren med fördubblad styrka,
samvetsaggen förde till förtviflan, som be-
mäktigade sig hans af inga säkra tröstegrun-
der befästade sinne, och kl. 4 på morgonen
den 31 Januari upptog hau sitt 14 veckor
gamla flickebarn utur vaggan, krossade dess
hufvud med yxhammaren och afskar halsen
med en rakkuif. Derefter åt han frukost och
gick till staden, der han kl. 5 på eftermid-
dagen infann sig vid Smedjegårdshäktet, an-
gaf sitt brott, och trädde sjelfmant i fängel-
se, Han hade redan förut fällt det yttrande,