ke imtitrattet, och DbDrottslingen vore ännu en oförvitbg och kanske lycklig person i samhället. År 13828 hände deti Jönköpings Län, att 2;ne syskonebarn, vid namn Anders Pebrson Berg och Sven Pehrson, hemma hos den senare, på vanligt sätt öfverlastade sig med bränvin. Under ruset voro de glada och vänliga, dansade och klappade hvarandra, gingo omkring golfvet, hållende hverandra om lifvet; men sluteligen, då de föllo omkull, vände sig sinnet, utan någon synnerlig orsak. Berg påstod väl att Sven ofredat honom men kunde ej närmare upplysa förhållandet och Berg slog på Sven sönder 3 stolar och en spinnrock, Hans hufvud fanns krossadt och döde: deraf oundviklig. Berg blef väl-till lifvet benådad ; men hans fästningsstraff, io år, är ännu icke slutadt, Begäret att åtkomma bränvin, bar ej så sällan föranledt till grofva våldsgerningar De senare åren framvisa flere exempel, der bonddrängar lagt sig i försat på allmän landsväg, öfverfallit och illa slagit vägfarande, endast för att åtkomma de ras medhbafvande briränvinsförråd. Först sedan dödsdomen öfver dem blifvit falld, hafva de kommit till besin: ing af det brottsliga i deras företag, och fastän de merendels a! Kongl. Maj:ts nåd blifvit till lifvet förskona de, nåste de dock under flerårigt arbete e fastning förbanna branvinet och den ötverdrifna lusten dertill, Ett exempel torde framför andra kunna anföras, för att visa till hvilka rysligheter bränvinet i och för sig sjlf kan föra, Statkarlen Linsttöm vid Antana gård i Stockholms Län, kbkegifven på fylleri och lättja, befann sig i följd deraf mer bustru och 3:ne barn i knappa omstaändigbeter, hvilka genom hans i:åkade sjukdom ännu mera försämrades, Etter återvuunen helsa gick ban dea 28 Janueri 1827 till hushondev, för att utbekomina penningar, men bus bonden ville at flere orsaker ej utgifva mer: af det betingade statsunderhållet. Aftaltrvatfades deremot om vedbuggving och dagspenning derföre, bvarpå Linström erhöll i förskott 5 Rid: Rigsesedlar och en balf tuvos potates. Iogen verklig nöd var således nn mera på färde; men Lirsttöm gick till Rotebio gastsgifvaregård, der han tillbragie dn gerne den 23 och 29 Januari under tylleri, och förstörde alla de erbållve pennivgarne , och den 30 befana ban sig ånyo i utbiottadt tillstånd. Han försökte förgäfves på ett pu ställen ett få låna penvingar. Återkommer hem om aftonen, sedan ruset gått öfver, inpfunro sig bety:nren med fördubblad styrka, samvetsaggen förde till förtviflan, som bemäktigade sig hans af inga säkra tröstegrunder befästade sinne, och kl. 4 på morgonen den 31 Januari upptog hau sitt 14 veckor gamla flickebarn utur vaggan, krossade dess hufvud med yxhammaren och afskar halsen med en rakkuif. Derefter åt han frukost och gick till staden, der han kl. 5 på eftermiddagen infann sig vid Smedjegårdshäktet, angaf sitt brott, och trädde sjelfmant i fängelse, Han hade redan förut fällt det yttrande,