trodde sig Ull och med ega kralfteg, att stanna ett qvarnverh, Han fattade taf? men blef af det alldeles förkrossad, Granskar man förhållandet med klassernes ekonomiska välstånd och de flytande bränvivet derpå haft, så lärer dess bidragande till fattigdomens och uselbetens utbredande vara obestridligt, Huru mången bonde bar icke för bränvinets skull gått ifrån sitt ärfda eller förvärfda bemman? Huru mången rask och flitig arbetare har icke, sedan bekantskapen med bhvänvinet tagit öfverhand, förlorat både abetslust och förmåga, och smånivgom nedsjunkit i elände? Något hver torde i sin krets hafva funnit exempel deruppå, Dageligen får man se personer bland allmogen, hvilke, sedan dei staden försålt sira landtmannavaror, hafva användt en stor del af de erhållne penningarne att berusa sig, Under öfverdådigt körande färdas de åt hemmet, besöka derunder ytterligare krogarne, bortslarfva eller förlora penningar och persedlar, köra sönder åkdonet eller förderfva kreaturen, råka i slagsmål eller andra äfvenlyr, som ej aflöpa utan skada och förlust. Nyligen har inträffat, att då en bonde forslade ett fastage med socker, men sjelf på vanligt sätt låg rusig och sofvande på vagnen, hästerne gingo af vägen i ett dike med vatten, der vagnen stjelpte och allt sockret smälte upp. Skadeersättningen lärer bringa bonden i fattigdom. Mångfaldiga dylika exempel skul!e kunna anföras, Hemma använder bonden en del af den knappa skörden, för att åtminstone till Julen förse sig rikligen med bränvin, Brödfödan tryter snart, och på våren nödgas han borga spannemål eller på auktion inropa densamma till högt pris, och när hösten kommer, måste han sälja åtminstone 2 tunnor för att betala en. Bekymmer och omsorger öka sig och de måste lättas genom bränvin, den enda njutning han känner. Så räcka bränvinet och fattigdomen hvsrandra handen, och i beständig vexelverken föra sina offer allt djupare i elände och moralisk förnedring. Äfven hos qvinfolken har fylleriet i senare tider mycket tilltagit, och följderne i ekonomiskt afseende hafva derigenom blifvit ännu mera förstörande. Der husmodren ofta befinner sig i rusigt tillstånd, der gå de inre angelägenheterna vind för våg, boets tillse gångar förfares och förstöras, och snart återstår ej annat en tiggarestafven. Den närvarande tidepunkten, då biödfödan i flere landsorter börjar tryta, är i synnerhet lämplig för att öfvertyga sig derom, att allmänpn misse hushållning på många ställen egt rum, och att man i den goda dager användt till brän vio den säd, som nu varit nödvändig till verkliga behofs fyllande. Härtill måste till en del utländsk spannemål ivförskaffas, och en npational-förlust uppstå, hvilken i flere afseenden är ganska kanbar och menlig för landets ekonomiska välstånd, Men då vi vända oss till den crimineHa sidan af bränvinets verkningar, då kunna vi