På ett kaffehus vid ltalienska Boulevarden
i Paris uppstod en skarp ordvexling mellan en
gammal Herre och en ung Fändrik med svar-
ta mustacher. Tvisten slutades med en ut-
maning, som dock ej medförde några svåra
fölider, utan tvärtom lände de fattige chole-
rapatienterne till mycken fromma. När de
båda kerrarne ankommit till mötesplatsen, ut-
nätte sekundanterne afståndet och laddade
pistolerra. Under dessa sorghga förberedelser
promenerade den unge officern omkring och
sjöngs oden gamle gråbårige mannen, ep
aktningsvärd, hederlig medborgare, sade icke
ett ord 3; men då alt var färdigt, talade han
om förkloringar. Vid dessa ord tyckte den
unge mannen sig vara sex tum lärgie; ban
ville j böra talas om förlikning. Hans moi-
ståndare fattade sin pistol, och pekade på er
fogel, som med blixtens snabbhet flög mot
stället der de stodo; gif akt, ropar Lan, gtr
eld, och fogeln faller! Den unga herrn med
de svarta mustascherna blekrar, och den skick-
lige skytten fortfar: Ni har nu sett ett prof
BAL er FEV
på min skicklighet; Ni skall antingen stå för
min pistol, ellersock i denna dag lemna 100 na-
polgoner till den för cholerasjuke öppnade
subscription; betänk er väl; kom ihåg, att ju
större fogeln är desto säkrare blir skottet. Ni
är ofantligt mycket större än den jag nyss
nedskjutit. Den unge oflficeraren tyckte gan-
ska förnuftigt, att det var bättre att bjelpa
sin nödlidande nästa, an att bli ihjelskjuten
och den bestämda summan. skall samma dag
blifvit öfverlemnad till Municipalkassan i en
af arrondissementerne i Paris.
(Le Temps.)