På ett kaffehus vid ltalienska Boulevarden i Paris uppstod en skarp ordvexling mellan en gammal Herre och en ung Fändrik med svarta mustacher. Tvisten slutades med en utmaning, som dock ej medförde några svåra fölider, utan tvärtom lände de fattige cholerapatienterne till mycken fromma. När de båda kerrarne ankommit till mötesplatsen, utnätte sekundanterne afståndet och laddade pistolerra. Under dessa sorghga förberedelser promenerade den unge officern omkring och sjöngs oden gamle gråbårige mannen, ep aktningsvärd, hederlig medborgare, sade icke ett ord 3; men då alt var färdigt, talade han om förkloringar. Vid dessa ord tyckte den unge mannen sig vara sex tum lärgie; ban ville j böra talas om förlikning. Hans moiståndare fattade sin pistol, och pekade på er fogel, som med blixtens snabbhet flög mot stället der de stodo; gif akt, ropar Lan, gtr eld, och fogeln faller! Den unga herrn med de svarta mustascherna blekrar, och den skicklige skytten fortfar: Ni har nu sett ett prof BAL er FEV på min skicklighet; Ni skall antingen stå för min pistol, ellersock i denna dag lemna 100 napolgoner till den för cholerasjuke öppnade subscription; betänk er väl; kom ihåg, att ju större fogeln är desto säkrare blir skottet. Ni är ofantligt mycket större än den jag nyss nedskjutit. Den unge oflficeraren tyckte ganska förnuftigt, att det var bättre att bjelpa sin nödlidande nästa, an att bli ihjelskjuten och den bestämda summan. skall samma dag blifvit öfverlemnad till Municipalkassan i en af arrondissementerne i Paris. (Le Temps.)