Bland alla nu lefvande millionärer är Lord
Egerton troligen den mest originella. Hans
ofantliga rikedom sätter honom i tillfälle att
verkställa alla sina galna infall. Vid första
åsynen kan man på beskrifning känna igen ho-
nom. Han är en mager, torr fisur med en
sockertoppfor mig hatt, som öfverskyler ögo-
nen, och släpas från ena stället till det andra
af två groflemmade lakejer. Lånar han en
bok, så skickar han den tillbaka i ett ekipaz..
För hvar dag tar han nya stöflor på sig, och
om aftonen ställer han in dem i ett ofantliz!
stort rum, der alla hans nyttjade stöflor för-
varas; dessa utgöra för honom ett slags ha-
Jender. - Ännu besvnnerligare är att han äl-
ven låter göra stöflor åt sina bundar, och fö
dessa stöflor betalar lika mycket som för sia
egna. Sällan är någon menniska nog lycklig
att bli bjuden till hans bord, och likväl fram
sättas dagligen tolf kuverter, Gästerne äro —
Lordens tolf lifhundar. De sitta i hvar sin
länstol, mycket anständiga, med en serviett ur-
der hakan och en betjent bakom stolen. Skul-
le någon ef bundarne uppföra sig mindie n-
ständigt, så straffas ban på stället, dock ej til
kroppen, utan moraliter, Man tar honom på
den ömma sidan, d. v. s. hederskänslanz ba:
föres uti yttre rummet, och får der spisa mec
betjenterne, till dess den upprigtigaste ånge:
åter förhjelper honom till sin gamla plats.