Bland alla nu lefvande millionärer är Lord Egerton troligen den mest originella. Hans ofantliga rikedom sätter honom i tillfälle att verkställa alla sina galna infall. Vid första åsynen kan man på beskrifning känna igen honom. Han är en mager, torr fisur med en sockertoppfor mig hatt, som öfverskyler ögonen, och släpas från ena stället till det andra af två groflemmade lakejer. Lånar han en bok, så skickar han den tillbaka i ett ekipaz.. För hvar dag tar han nya stöflor på sig, och om aftonen ställer han in dem i ett ofantliz! stort rum, der alla hans nyttjade stöflor förvaras; dessa utgöra för honom ett slags haJender. Ännu besvnnerligare är att han älven låter göra stöflor åt sina bundar, och fö dessa stöflor betalar lika mycket som för sia egna. Sällan är någon menniska nog lycklig att bli bjuden till hans bord, och likväl fram sättas dagligen tolf kuverter, Gästerne äro — Lordens tolf lifhundar. De sitta i hvar sin länstol, mycket anständiga, med en serviett urder hakan och en betjent bakom stolen. Skulle någon ef bundarne uppföra sig mindie nständigt, så straffas ban på stället, dock ej til kroppen, utan moraliter, Man tar honom på den ömma sidan, d. v. s. hederskänslanz ba: föres uti yttre rummet, och får der spisa mec betjenterne, till dess den upprigtigaste ånge: åter förhjelper honom till sin gamla plats.