målet säkrast ernås, om man börjar med att ga enskildt tillväga, sålunda, att ständspersonerna först vinnas, derefter de mest ansedda och upplysta af allmogen, samt, sedan desse hunonit att allmäst tilkännagifva sin opinion, utlysa den första högtidliga sammankomsten, der saken från religionens och välståndets synpunkter med alfvar och värma framställes. Vid sådan sammankomst på Gusum, den 16 sistl. Javuari, vanns icke allenast den förmon, att förenivgens Ledamöter ökade sig mer än dubbelt, utan ock, hvad som är ännu mer, att den allmänna opinionen bland almogen på en gång helt förändrades. Fienderne afsaken tiga nu, och vännerna tala högt, då de förra förut genom åtlöjets makt så dominerade, att ytterst få vågade ega, ännu mindre yttra, någon egen öfvertygelse, Hustrur äro vanoligen svåra alt öfvertyga om bränvinets skadlighet, hvarföre de ock ofta ganska ifrigt efråda mannen från att ingå uti Nykterhets-förening. Jämvälhar man funnit mödrar, som på samma sätt försveral bruket af bränvin för sina barn, Matmödrar ifra ofta derför af egennytta, emedan drvängerna befunnits nöjda med sämre kost, blott de få sin supY Äfven den, som icke sjelf vill försaka bränvinets njutoing, böres ofta yrka, att den absoluta afsägelsen bör åläggas den uppväxande generalionen, Något kan visst deriger nem vara vunnet, men icke betydligt; ty sennolikt skola barnen pose dessa förbud såsorr band, dem de med begärlighet slita vid sin första sjelfständighets-ålder. Deremot skola de ä!dres råd, om de bekräftas genom deras egna exempel, Verka kraftigt och säkert, må hända för alla kommande tider. Tiden för barrens, geoom föräldrar utlofvade ryklerhet, syres oss icke böra sträcka sig till barnens myndighets-år, utan endast till deras confirmation, då man bör kunna hoppas att prästen får barnens egna löften. PNyhterbeten skulle mycket hefrämjas och controlleras, cm Prästerskapet uti utgående 3esked intygade, till heder för den aflyttapde nyktie, alt han sedan den eller den tiden troget tillhört någon HNykterhets-förening, Detta iskttages hädanefter af Prästerna i Ringaerum, Gusum och Hannäs. I afseende på Nattvardsungdomens förmanande till att afgifva Nykterhetslöften, hafva vi trott ess böra till Församlingarnes Presterskap framställa den önskan, att sådana löften icke måtte tagas för någon bestämd tid, utan att det måtte lemunas hvar och en fritt, att, om han så vill, återkalla detsamma. Den egna fria öfvertygelsens band är det enda Nykterhetsföreningen vill söka att pålägga. Der detta brister, der förmå ej andra att länge hålla begären tillbaka. Det är sannt, ingen förmår att fullkomligt hålla de förbindelser och iakttaga de förmaningar, som han vid dess första Nattvardsgång emottager; deremot FS RR I Fa