målet säkrast ernås, om man börjar med att
ga enskildt tillväga, sålunda, att ständsperso-
nerna först vinnas, derefter de mest ansedda
och upplysta af allmogen, samt, sedan desse
hunonit att allmäst tilkännagifva sin opinion,
utlysa den första högtidliga sammankomsten,
der saken från religionens och välståndets syn-
punkter med alfvar och värma framställes. Vid
sådan sammankomst på Gusum, den 16 sistl.
Javuari, vanns icke allenast den förmon, att
förenivgens Ledamöter ökade sig mer än dub-
belt, utan ock, hvad som är ännu mer, att
den allmänna opinionen bland almogen på en
gång helt förändrades. Fienderne afsaken ti-
ga nu, och vännerna tala högt, då de förra
förut genom åtlöjets makt så dominerade, att
ytterst få vågade ega, ännu mindre yttra, nå-
gon egen öfvertygelse,
Hustrur äro vanoligen svåra alt öfvertyga
om bränvinets skadlighet, hvarföre de ock
ofta ganska ifrigt efråda mannen från att in-
gå uti Nykterhets-förening. Jämvälhar man
funnit mödrar, som på samma sätt försveral
bruket af bränvin för sina barn, Matmödrar
ifra ofta derför af egennytta, emedan drvän-
gerna befunnits nöjda med sämre kost, blott
de få sin supY
Äfven den, som icke sjelf vill försaka
bränvinets njutoing, böres ofta yrka, att den
absoluta afsägelsen bör åläggas den uppväx-
ande generalionen, Något kan visst deriger
nem vara vunnet, men icke betydligt; ty sen-
nolikt skola barnen pose dessa förbud såsorr
band, dem de med begärlighet slita vid sin
första sjelfständighets-ålder. Deremot skola
de ä!dres råd, om de bekräftas genom deras
egna exempel, Verka kraftigt och säkert, må
hända för alla kommande tider.
Tiden för barrens, geoom föräldrar utlof-
vade ryklerhet, syres oss icke böra sträcka
sig till barnens myndighets-år, utan endast
till deras confirmation, då man bör kunna
hoppas att prästen får barnens egna löften.
PNyhterbeten skulle mycket hefrämjas och
controlleras, cm Prästerskapet uti utgående
3esked intygade, till heder för den aflyttap-
de nyktie, alt han sedan den eller den tiden
troget tillhört någon HNykterhets-förening,
Detta iskttages hädanefter af Prästerna i Rin-
gaerum, Gusum och Hannäs.
I afseende på Nattvardsungdomens förma-
nande till att afgifva Nykterhetslöften, hafva
vi trott ess böra till Församlingarnes Prester-
skap framställa den önskan, att sådana löften
icke måtte tagas för någon bestämd tid, utan
att det måtte lemunas hvar och en fritt, att,
om han så vill, återkalla detsamma. Den eg-
na fria öfvertygelsens band är det enda Nyk-
terhetsföreningen vill söka att pålägga. Der
detta brister, der förmå ej andra att länge
hålla begären tillbaka. Det är sannt, ingen
förmår att fullkomligt hålla de förbindelser
och iakttaga de förmaningar, som han vid
dess första Nattvardsgång emottager; deremot
FS RR I Fa