bildat sig en större, som föresatt sig att åt-
minstone undvika att öfverlasta sig dermed.
När man besinnar, att före de 2:nce sista må-
naderne af år 1830, knapt någon, utom de få
som aldrig smatat bränvin, föreställde sig ens
möjligheten af att man kunde vara denna
dryck förutan, och ännu mindre att man kun-
de aflägga den sedan man en gång vant sig
dervid, så bör man icke förundra sig deröt-
ver, alt framgången cj varit större än den nu
visar sig. Mången har här, likasom det skett
i andra länder, i det enskilda lifvet sökt för
följa Föreniogens företag, och ofta nog har
farhågan, att blifva föremål för andras spe-
glosor och gyckel afhållit personer, som annars
varit hugade dertill, att biträda Föreningen;
Ganska många hafva aflagt bruket af bränvin,
utan att teckna sig, egentligen derföre, säga
de, att de ej vilja bioda sig, utan bibehålla
sin frihet. Detta är ganska riktigt, om man
ej har en fullkomlig öfvertygelse derom att
bränvinct till dagligt bruk är skadligt, och
aldrig annorlunda än såsom läkemedel, eller i
nödfall vid utomordentliga tillfällen, bör an-
vändas. Men bar man denna öfvertygelse, då
se vi ingen giltig anledning att ej biträda
Nykterhetsföreningen, ech derigenom med sitt
exempel jemväl verka till Nykterhetens ut-
bredande. Föreningen har aldrig af sine med-
lemmar fordrat förbindelse att iakttaga stad-
oarne längre tid, än de låta sive namn i Före-
ningens bok qvarstå, och den, som möjligen
skulle få en förändrad öfvertygelse, har såle-
des en fullkomlig fribet att följa densamma.
Den periodiska prässen hari Sverige, kan-
ske mindre än i andra länder, motvertat Nyk-
terhets-föreningens bemödanden., Vi hafva i
t!etia afseende föga eller intet att beklaga
oss öfver. Tvertom hafva vi esomoftast rönt
understöd, och en ellmänt läst Tidning, Af-
tonbledet, har med beredvillighet emottagit
och meddelat undesrättel:e till deo goda sa-
kens befrämjande.
Vi hoppas således, att den kommande fi-
den skall visa ännu lyckligare resultater. Ju
låogsammare och säkrare verket går, desto
mera beståndande blifver det. ÅAtergång till
det räta i ett fall medför merändels rättek
se i andra felaktigheter, och nykterheten fö-
rekomrsrer äfven osedhghet i många andra ef-
seenden, Man föreställer sig så gerna möj-
ligheten af menniskoslägtets förädling och för.-
bättring, och om vi än kunna se förut att
serkligbeten blifver långt efter våra förhopp-
ningar, blir det ej dess mindre vår pligt, att
ansända alla våra krafter alt sträfva till må-
let. Men i detta afseende, Ikasom ialla an-
dra, äro måtta och sons nödvändige, om ej
våra bemödanden skola förfelas,
Bland de inkomne berättelserne, junebåller
bärom den ifrån Gussums bruk följande re-
flexioner, som vi trott oss böra meddela,
På vissa erter hafva åtskillige försökt att
förmå evhälligt sammankallade underhafvan
de, eller undersorterade medborgare, att savst-
ligen på en gång ingå i Nykterhets-förening3
men vanligen hafva dessa försök alldeles mis5-