Dagligt Allehanda innehöll i går, uti fortsättningen och slutet af en polemisk artikel emot Nya Argi farbågor för den öfverhandtagande Jacobinismen , atskillier reflexioner. som på ett träffande sält teckna det förhålJaode, bvari de politiska grundsattserna och partierna befinna sig till bvarandra. Vi låna deref nedanstående fragmenter: Imedlertid är visst icke meningen att försvara propagandismen, åtwinstore icke den, som arbetar F det fördolda och genom lörliga ränkosy dev är blott att visa, alt de höga ränkesmidarue icke hafva ett klaga, om de få betaldtisomma mynt; alt demagogiens stämplingar aldrig upphöra, så länge aristocratiens ach despotismens egna stämplivgar furtfarag att propagandismen bhfver Jika g2mmal med furste-voalitionerna, öh slutligen rett Franska regeviogen alldeles trädde ur sin röte och demorsliserade sitt för. häållagde till sitt folk, så soart den lat locka in sig I Heliga Allioncens wät, Ingen nerrades på det ävdrade namnet eller på det ofeotliga uppgifna ädla ändamålet. Folke: bade nog instinkt, att allt för val ivse, att en Conlerence är hhka god som en Alliance, och att, om dess första föremål afven var uppriktiyt alt stifta fred och för:v ing, så kunde det sedermera blifva helt anrat, sedan ligan en gång väl var organiserod och fått smak på sin bhefattaing, Den, som 1 dag säger, att den staten skell delas, den ökas, den bufva sjeifständis, den sluta fred, den föra kiig — han ken It morgon säga alt den regrripgen skall styra så, den så, Franska I —