Dagligt Allehanda innehöll i går, uti fort-
sättningen och slutet af en polemisk artikel
emot Nya Argi farbågor för den öfverhand-
tagande Jacobinismen , atskillier reflexioner.
som på ett träffande sält teckna det förhål-
Jaode, bvari de politiska grundsattserna och
partierna befinna sig till bvarandra. Vi låna
deref nedanstående fragmenter:
Imedlertid är visst icke meningen att för-
svara propagandismen, åtwinstore icke den,
som arbetar F det fördolda och genom lör-
liga ränkosy dev är blott att visa, alt de
höga ränkesmidarue icke hafva ett klaga,
om de få betaldtisomma mynt; alt demago-
giens stämplingar aldrig upphöra, så länge
aristocratiens ach despotismens egna stämp-
livgar furtfarag att propagandismen bhfver
Jika g2mmal med furste-voalitionerna, öh
slutligen rett Franska regeviogen alldeles träd-
de ur sin röte och demorsliserade sitt för.
häållagde till sitt folk, så soart den lat locka
in sig I Heliga Allioncens wät, Ingen ner-
rades på det ävdrade namnet eller på det
ofeotliga uppgifna ädla ändamålet. Folke:
bade nog instinkt, att allt för val ivse, att
en Conlerence är hhka god som en Alliance,
och att, om dess första föremål afven var
uppriktiyt alt stifta fred och för:v ing, så
kunde det sedermera blifva helt anrat, sedan
ligan en gång väl var organiserod och fått smak
på sin bhefattaing, Den, som 1 dag säger,
att den staten skell delas, den ökas, den
bufva sjeifständis, den sluta fred, den föra
kiig — han ken It morgon säga alt den re-
grripgen skall styra så, den så, Franska
I —