Re , Ce
vårt eget mynt då, ännu?
Matpriserne å nästan alla reståurationer haf-
va ock städse förblifvit oförändrade.
Samma förhållande inträffar äfven med be-
Elädnads artiklar. Hvarje klädeshandlare kan up-
lysa, att kläden för 20 år sedan hade ett vi-
da högre pis än det som man nu er-
håller tilllika fiphbet, hvilket härrör af fabrika-
tionens och machineriernas utveckling. Lika-
så bafva bomulistyger fallit vida under deras
dåvarande pris, alit utan afseende på kursens
stegring.
På detta sätt kunde man genomgå nästan
alla de artiklar, hvilka tjena till förbrukning
inom alla klasser. Sjelfva lyxen erhålles vu
för bättre köp än förr. Vi anföra blott ex-
emplen af äkta Merino-schawlar, Italienska
halmbattar. bombasiner m. m. Om, detta
eaktadt, en tilltagande flärd i lefnadssättet
ökat den enskildes kostnader, så lärer ingen
billigtvis påstå, att sådant bör uptagas i räk-
pingen.
Häraf visar det sig solklart å ena sidan, att
trnderhållet af den offentliva eller vättare ofantli-
ga Inerarebisken, både civila ch militära, i sam-
hället, kan ske till fullt ut lika godt, om
icke bättre pris, nu än för tjuga år sedan; och
å deo andra, att den skattdragande icke er-
hållit den ringaste tillökning i betalningen för
sina produkter. Denna t kunskap varg så
lätt alt inhemta, att vi knapt veta, huru man
bör rubiicera upplysarens försök att, oaktadt
gr nära för hand varande facta, bortblanda
sanna förhållandet, och påstå, att utgifternas
förhållande till de skattdragandes; inkomstkel-
kor icke blifvit ökadt.
Upplysarer, som utbredt sig öfver myntets
försämrade värde. har dock i sn kalkylgej up-
tagit den anmärkning, vi gjorde i N:o St, om
den jiudirekta beskattning af femton millioner,
som genom anvisningar på Banken och andra
okloka åtgärder blifvit nationen afhänd, utarn
att räkna den första sedelutsläppningen vid
1809 års Riksdag. Denna omständighet ha-
de dock, efter hans egen beräkningsgrund, ofel-
bart bordt tagas i betraktande; och när har
visligen förbigätt den med tystnad, då förekum-
mer det oss icketblott betänkligt, utan temli-
gan oförsynt, att-å den andra sidan uppgöra
den mark värdiga rakningen på ännu nära Tio
millioner , som de skattdrag ande euligt hans;
påstående för kursens. skull äro skyldige till
försvarsvecrkets inateriel!
Vi äro långt ilrån alt tro, att allt ondt.
all den fattigdom och nöd, oa kan finnas I
samhället, utan undantag härleder sig från
skatterna. Ty värr beror detta äfven ganska
mycket af många andra förhållanden säväl a
san hällets inr ältni gar, som: sedernas tillstånd
och sjelfva lefnadssättet. Men att någon verk-
lig. allmannare förkofran blir möjlig, förr än
ke aering och Ständer gemensamt rikta en all-
varligs omsorg till lindring af den beteyckte
jordbi nkarens belögenhet, lärer hos de fleste
vara en gem m erfarenheten så rotfästad öf-
vertygelse, att den svårligen af blotta kal-
hk oler kan vederisaoas. MaA man. för att vin-
— -—