SLU ti Lau LIL Vv ll VALAR IE SER TA CR AUUUJIUL ANT BIS
folkningen i båda de förstnämnde länderne,
men ingen egde dock så mycket fog att be-
klaga sig deröfver som Peeradeln, hvilka der-t
igenom angreps i sina dyrbaraste intressen
och af äldre urkunder garanterade constitu-
tionella rättigbeter. De Irländska och Skott-
ska Peerer, hvilka ej voro Ministrarnes favo-
riter, beröfvades i ett ögonbliek lagstiftarens
rätt — det skönaste arf en ädling inom Bri-
tannien- kan vänta sig; men icke nog dermed:t
a . . lod
då de beröfvades utöfningen af sin Peersrätt,
vägrade man dem, under förevändning just af
det Peerskap, hvars högsta prerogativ man från-
to: e dem, rättighet att, lika med andra medbor-
gare, söka en plats i underhuset. Unionsac-
terne förbjuda nem:iigen Skottlands och Ir-
lands Peerer, så väl som Englands, att taga
säte bland Grefskapens och Städernes repre-
sentanter. Detta stadgande, billigt och natur-
ligt i afseende på England, der hvarje Peer
ar ledamot af första Kamaren, blef sålunda
rent af ett med gyckel förenadt våld i afse-
ende på Skottland och Irland. Detta egna,
högst rättsstridiga förhållande har ock redan
flere gånger, under för reformen helt främ-
mande omständigheter, varit ämne för discus-
sion inom Parlamentet.
Antar man nu att vid en ny Pärscreation
tjugufyra utnämningar skedde bland familj-
chefer, som burit Hermelins-manteln före
unionstideroe, skulle väl den styfsintaste oli-
garch, vare sig Whig elter Tory, våga att
komma fram med en klagan, att Öfverhusets
värdighet och anseende dymedelst blifvit för-
pärmade? Å andra sidan, hvad verkan skulle
icke ett fortsatt förnekande af medfödda rät-
tigheter göra på de icke representerande Pä-
xernas sinnen, under förhållanden, hvilka,
serdeles i Erland, blifva med hvarje dag be-
tänkligare? Kunna väl dessa ädla Lorder, som
utgöra blomman af Irlands adet och utöfva
ett så stort inflytande på dervarande befolk-
ping i allmänhet, glömma att det var unionen
som utdref dem. ur deras eget parlament, och
alt en upplösning af denna unionsakt skulle
med ett penndrag återgifva dem ,alla deras
förfäders prerogativer? Men är det vålinärva-
zande oroliga tider, under närvarande allmänna
söndring i tänkesätten, som en klok aristocrati,
en förvuftig regering bör uppväcka och un-
derhålla dylika minnen, dylika förboppnin-
gar? Och vore ej alltsammans hjelpt derige-
nom, att några medlemmar af Irlands Pär-
adel indrages i parlamentet? Hurn mycket
skulle ej England, 3enom denna lika enkla
som naturliga utväg, befästa och utvidga det
inflytande, som det så väl beböfver i Irland?
Det kan visserligen icke vara vår mening,
att Pärs-utnämningen skulle inskränkas till
den gamla aristokratin, då man både i Eng-
land, Skottland och Irland räknar bland me-
delklassen så många berömda namn, de der
skulle blifva den största prydnad för rikets
första lagstiftande kamare. — Vår mening har
blott i det föregående varit, att bevisa huru