vi! den nästkommande lyckas ott utfu: dera
jet Ceh som af alla desse uch flere skal, v:
ej öre skyldige att bjelpa eder, J objelplise.
så vabidtren bädan, och viljen J lyda den fal-
ska piofets ord, som sade åt menniskan! växer.
till och föröken eder, så gån till. andra län-
cer, der man väl bar tiodubbelt mer folk på
son ma rymd, men också rågot att gilva den.
att förelaga sig. — Sådant synes oss vara ett
pasunde språk lör Minerva, till det sig olyck--
ligt förökande Svenska folket: ett språk som
han fullkomligt motsvara den villosatts, man
börier söka göra gällande bland detsamma.
Visst medgifve vi, att det. i Sverige finnes
för många, NB. för många dagdritvare och
Jartingar, som lefva på de arbetandes bikost-
vd. Det är ej hemmansklyfningen som
fremkallat dem, utan tjensteklylningen; cj bo-
suttring på vinst och förlust utan tjenstetill-
sättning på vinst och förlust; och det är ej
endast bröd och arbete de begäras; utan de
er vin och manna cch ledighet de vilja till-
rocka sig. Och i denna region af samhället,
vore mycket att hemta, för att afhbjelpa nö-
åcer3 ty deribland finnas icke biott de, som
cgement sluka och svälja, och prisa dyr spis
tiver allt beligt på jorden, utan äfven de-
samme äro det, som sälja samvete och öfver-.
tygelse för några buteljer lacrime Christi,
bjelpa i sin ringa mån att förtrycka folket,
sedan de förvillat det , och då slutligen un-
dev villervallan maten börjar tryta, hädiskt
utropa: Folk, i ären för många om smu-
lorne!