vi! den nästkommande lyckas ott utfu: dera jet Ceh som af alla desse uch flere skal, v: ej öre skyldige att bjelpa eder, J objelplise. så vabidtren bädan, och viljen J lyda den falska piofets ord, som sade åt menniskan! växer. till och föröken eder, så gån till. andra läncer, der man väl bar tiodubbelt mer folk på son ma rymd, men också rågot att gilva den. att förelaga sig. — Sådant synes oss vara ett pasunde språk lör Minerva, till det sig olyck-ligt förökande Svenska folket: ett språk som han fullkomligt motsvara den villosatts, man börier söka göra gällande bland detsamma. Visst medgifve vi, att det. i Sverige finnes för många, NB. för många dagdritvare och Jartingar, som lefva på de arbetandes bikostvd. Det är ej hemmansklyfningen som fremkallat dem, utan tjensteklylningen; cj bosuttring på vinst och förlust utan tjenstetillsättning på vinst och förlust; och det är ej endast bröd och arbete de begäras; utan de er vin och manna cch ledighet de vilja tillrocka sig. Och i denna region af samhället, vore mycket att hemta, för att afhbjelpa nöåcer3 ty deribland finnas icke biott de, som cgement sluka och svälja, och prisa dyr spis tiver allt beligt på jorden, utan äfven desamme äro det, som sälja samvete och öfver-. tygelse för några buteljer lacrime Christi, bjelpa i sin ringa mån att förtrycka folket, sedan de förvillat det , och då slutligen undev villervallan maten börjar tryta, hädiskt utropa: Folk, i ären för många om smulorne!