UULUu SIlld LE TTT TIA CE FUNLEUL VIN Un LIAM LUC tg
som utgjorde möblerna i mitt rum. Jag såg
tusentals namn skrifna eller, rättare sagdt med
tillkjelp af hvassa instrumenter, ristade i mu-
rarne, utaf de olyckliga offer för inquisitio-
nens tyranni, hvilka före mig blifvit lefvande
begrafne i denna håla, och kanske af lika
obetydlig orsak, som den, hvarföre man in-
spärrat mig. Bland dessa namn urskiljde jag
Guido Renis, Salvator Rosas, Riddaren dAr-
pinos, Vincenzo Damianis, Cagliostros och den
namnkunnige Dominikaner-munken Fontana
Rosas; under cen sistnämndes läste jag: Benc
est, quia monachos odi. Jag läste äfven nam-
nen på ett stort antal Tyska, Engelska, Ir-
ländska och andra kätterska konstnärer, och
ett lika stort antal namn på frisinnade Frans-
män. Sedan jag mycket noga hade under-
sökt allt som fanns i min nya boning, kastade
jag mig på min trädsäng, och, uttiröttad som
jag var, insomnade jag snart.
Iremot kl. 4 uppväcktes jag af en munk,
som gaf mig någon föda och lemnade mig dr
kläder jag hade begärt. Jag tackade honom
och begärde ljus, ty det var redan fullkom-
ligt mörkt i mitt fängelse. Jag åt litet och
afklädde mig GCicerosdrägten, som varit mig
så olycklig. KL. 2 på morgonen hörde jag
en jemrande röst, och skriken från en olyck-
lig, som tvifvelsutan låg under Inquisitions-
hödelns händer; ty jag hörde honom ropa:
Haf medlidande med mig! Jag kan ju ej be-
känna ett brott, som jag aldrig har begått.
Haf medlidande med mig! Jag dör.? Detta
var ett föga tröstande förebud; de rysligaste
föreställningar oroade mig; jag var kanske
dömd att undergå samma marter som denne
olycklige.
Följande morgon infunno sig åter tvenne
munkar för alt föra mig till den värde fa-
dren ÖOlivieri. Så snart jag inträdt i rummet,
förklarade ban sig ba fått fullkomlig visshet
derom, att jag ej var Ungrare. Dessutom —
tillade han — har Monsignor Pacca ) af
Markis Fuscaldo, Neapolitanska ambassadö:en
vid Romerska hofvet, tått underrättelse att Niä:
en undersåte af Hans Maj:t Konungen af Båda Sici-
lierne, och att edra politiska grundsatser äro högst
farliga. Markis Fuscaldio reklamerar Er der-
före som sin fånge, och inom få dagar skull
Ni konfronteras med åtskilliga personer, som
kunna inlyga Er identitet.
Dessa ord skakade mitt mod; emedlertid ut-
tryckte mitt ansigte icke någon fruktan; ty jag
var fast öfvertygad att mina vänner före den-
na tid skulle använda allt bemödande att ut-
verka min befrielse. Mina förhoppningar upp-
fylldes snart, ty då min Tulliola, hvilken kort
före min arrestering hade farit från theatern,
ej dagen derpå såg mig, började hon befara
att någon olycka händt mig. Hon fick veta
alt jag ej hade återkommit till mitt hötel,
och misstänkte genast att jag fallst ii quisitio-
nens klor. Utan att förlora någon tid, Styv-
dade hon till Österrikiska ambassadören, hvil-
ken hon visste vara min. vän, och underrät-