HH PP OA MAMA
Derefter tillade jag:
— Kardinal Maury bade under hela sin lef-
nad offentligt satt sig emot dogmen om Ro-
merska Kyrkans ofelharhet och vägrade i sin
dödsstund att afsvära denrva villfarvelse.
— Det är sannot, återtog fadern Olivieri.
men Ni vet, att när Den helige Fadern hade
skickat sin absolution in articulo mortis till
den döende Kardinalen, det snart sagdt är en
trosartikel, att Kardinal Maury genom detta
medel undgått afgrundens plågor,
— Jag var okunnig om detta förhållande,
svarade jag, och jag tillstår, att jag, åfven
om jag haft kännedom deraf, likväl ej skulle
ha förändrat opinion.
— Är Ni densamme, som så oftaimprovise-
rat Latinska vers i Latinska akademien?
— Ja.
— Men, återtog Olivieri, huru kan en sol-
dat så väl känpna litteraturen och historien,
improvisera Latinska vers och föreställa Cice-
ro såsom Ni?
— Factum infectum fieri nequit, var mittisvar;
och om jag gjort allt detta så väl, så äv
det ett säkert bevis på hvad en soldat kan
göra.
— Men, återtog Inquisitorn, här är ett bref,
som jag nyligen fått från Monsignor Pacca
Guvernören i Rom; Ni är mycket misstänk!
för ait icke vara Ungrare; det säges att Ni
bär ett lånadt namn, att Ni är Italiensk adels-
man, och att Era religiösa och politiska
grundsatser äro högst farliga. Hvad kan Ni
svara hårtill?
— Mitt svar skall ej blilångt. Både Ni och
Monsignuor Pacca hafva blifvit förda bakom
ljuset, Jag har ett Tyskt pass, och hav äran
vara kand af Furst Kaunitz, vår ambassadör
vid den. heliga stolen.
Vid dessa ord kunde Prins Olivieri ickt
dölja sin förvåning; han iaktlog en stunds
tystnad och sade sedan att jag skulle återfö-
ras till mitt fängelse, samt att han skulle af-
gifva sin rapport och begäisa en strängare un-
dersökning.
— Efter jag då skall qvarhållas som fånge
svarade jag, så befall att jag föres till ett
mera passande rum, och att man tillställe,
mig mina kläder; ty jag kan icke qvarstanna
i fängelse, klädd som en Romersk Konsul.
Jag tillade dessutom, att jag var nära be-
kart med Kardinalerna Fontana och Litta)
hvilka vid denna tid voro Presidenter i In-
quisitionslribanalet, och att, om man ej fä-
stade något alseende vid min begäran, jag
skulle vända mig till dem och då säkert med
första e hålla rättvisa. Denna anmärkning
gjorde Inquisitorn mera medgör lig, och han
befallde två munkar att föra mig till det
fängelse, der man inneslöt mindie Brottsliga
fångar; fadern Oiivieri lofvade också at!
skicka efter mina kläder.
Mitt nva fängelse var ett stort underjordiskt
galleri, beläget under gården af klostret Santa-
Maria; det mottog dagsljuset genom flere
alavan. försedde med terngaller: vid ena mu-