fl STUTIT gg UTITCIIETR HICA Iläkj LllL KE TTUN Flag! UvadaldS
palats nu var ett samlingsställe för Roms adel
och ett stort antal litteratörer af första rangen.
Så snart Cicero visade sig anfölls han på en
gång fiån tjugu håll. Prins Ghigi beskyllde
mig för att ha smickrat Cesar och att vid
flere tillfällen ha förändrat grundsatser. Jag
vederlade dessa tillmälen med historiska argu-
menter, och bevisade att Ciceros heder och
fosterlandskärlek voro fria från fläckar. Alla
ville veta hvilken den Romerska talaren var.
Någre försäkrade att jag var en professor
della Sapienza , andre att jag varen af scrip-
tores i Vaticanen; men Riddaren Odescalchi
förklarade, att han kände blott en person i
verlden, som med sådan framgång kunde fö-
reställa Cicero, och denne person var en Ung-
rare, hvilken ofta improviserat latinska vers
inför Paccademia latina. Jag såg mig vara
nära att bli upptäckt, och lemnade palatset,
men lofvade förut att frampå aftonen gå på
theatern Alihbert.
Jag vandrade en stund på GCorso och
alade, dock alltid på latin, med fle-
e Engelsmän, som tagit plats i pelargån-
sen framför palatset Ruspoli, och isynnerhet
ved en fru af utmärkt skönhet. Då hon ej
örstod mig, och jag ej ville begagna mig af
rågot lefvande språk, måste hennes man, som
var kapten vid Eogelska flottan, vara mig
pehjelplig som tolk.
Då vatten inbröt gick jag, som jag lofvat,
ill theatern Alibert. Der hade de mest ut-
närkte lärde och litteratörerv samlat sig, för
tt attackera den uppståndne Cicero och, om
nöjligt, göra honom förlägen. Under fyra
immar lät man mig förklara de svåraste
tällen i den Romerska talarens verk, och jag
ippmanades att komplettera flere af hans tal,
hvilka antingen för- eller eftersatsen fatta-
les. Jag kände alla den store mästarens verk
vå mina fem fingrar, som ordspråket säger,
ch gaf tillfredsställande svar på alla frågor.
VUlas förundran steg till det högsta.
Mot klockan ett på morgonen frågade Prins
aanino (Lucien Bonaparte), som var närva-
ande, mig om min tanka om Roms närva-
ande tillstånd, och ville veta mina åsigter af
le civila och criminella lagarne. Till all
lycka glömde jag under samtalets hetta, på
vad ställe jag var, och då någon frågade
nig, huru jag kunde känna händelser, som till-
Iragit sig två tusen år efter min död, svara-
le jag, att jag i underjorden träffat lärde Ro-
nare, och att jag haft ett samtal med Kar-
inal Maury om dessa ämnen. Dessa ord ver-
ade som ett åskslag på åhörarne; de inne-
ällo den gröfsta smädelse mot samtlige Kar-
inalerne; och Romerska Inquisitionens Argus
jade en stund derefter angifvit mig hos sta-
lens Guvernör, Monsignor Pacca.
Order utfärdades att arrestera mig, så
nart jag satte foten på gatan, och klockan
vå på morgunen, då jag skulle uppstiga i
nin vagn, amhölls jag af fyra sbirrer. Man
örde mig till ett hus i grannskapet, der man
and får fAennen hvarefter tHrtan att ett anda