strida sina funktiorer. Det år egenteligen e-
mot påföljden af sådana kriser, som man må-
ste vara på sin vakt. Föreställom oss blott
att den alltid skuggrädda börsopinionen någor
gång vacklar, eller kassan genom försummadr
inbetalvingar, vid en dålig konpjuuktar, skulle
blottställas för faran att icke mäkta noggrannt
hovorera sina förbindelser. Emedlertid hafva
en mängd Bruksegare redan ivgått uti inrätt-
ningen, och ett mäktigt intresse är skapadt för
upprätthållandet af dess kredit på hvad vil-
kor som helst, samt ett måhända lika mäktig!
bland obligationernas innebafvare. Nu upp-
står frågan att från främmande håll skaffa en,
om också blott tillfällig, hjelp och stöd åt
inrättningen. Kan man då göra sig försäk-
rad, att icke i en framtid någon motion skul-
le framkomma, antingen hos Bruks-Societeten,
om ett ytterligare biträde, eller hos Rikets
Ständer, om beläningsrätt för obligationerna i
Banken, eller någen annan dylik, bos oss så
vanlig, finanskur? I förra fallet kan det lätt
hända, att, då delägarnve i kassan tillika äro
delägare i Jernkontoret, det beslutas, att Jern-
kontoret skall yt erligare bispringa kassan, an-
tingen till betäckande af dess håkade förluster
etler för alt rädda kontorets redan der insatta
medel, för hvilka risken kan blifva ganska
betydlig, ifall krisen inträffade innan någon be-
1vdlig del af de ouppsägbara fyra millionerna
äni.uv hunnit blifva upplånad. Samma motiv,
som förmådde Rikets Ständer att vid flera
Riksdagar lemna nya anslag åt Götha Kanal,
skulle då tilläfventyrs äfven här komma att utöf-
va sitt mäktiga inflytande, och om Bruksegainpes
intresse, såsom delägare i hypothekskassan, öf-
vervägde deras intresse såsom delägare i Jern-
kontoret, åstadkomma en rubbning i det sed-
nares tillgångar, hvarigenom de fördelar, som
detta ypperliga verk förskaffat bergshardte-
ringen, kunde för en längre eller koitare tid
gå förlorade, medan tillgångarne som bäst!
behöfvas till åstadkommande af förbättringa:
i vår jernbandterivg, för att göra en täflar
möjlig med Edglands och andra länders till-
verkningar.
Den sednare utvägen åtet, eller att sök:
lånerätt i Banken, innebär, om sådan ansåkning
skulle lyckas, en lika om icke större våda för
det allmänna, icke blott för det förderfliga i
sjelfva principen att göra detta verk till lån--
gifvare på fastigheter, utan isynnerhet för den
tidepunkt som förestår, då Banken behöfver
alla sina tillgångar så vidt möjligt disponibla
för myntbestämnings-lagens verkställighet. Det
är klart alt en sådan lånerått skulle komma
att begagnas i omvändt förhållande mot kas-:
sans och obligationernas kredit i det allmänna.
Om Banken också icke komme att lida någon.
direkt förlust häraf, så är det dock både möj-
ligt, och i anseende till det höga belörings-
- 1 8
KE a a a