Den som nppmärksamt betraktar verldshistoriens gång ser dock denna kritiska ställning, med Ingn3; ty ban inser dess nödvändighet det förflutnas sammanhang med det tillkommande. Denna stalining inger honom hvarken öfverraskuing eller fruktan. Det var riktningen åt det äudl:ga, inskränkta och materiella, som ålderdomens makliga, på alla sidor tillfredsställda, lefnad förde med sig, och som just de antika staternas naturliga lif nödvaändigt fordrade; men det är deremot en rigtning åt det oändliga , gränslösa och ideela, som den nyare tidens kampfulla, aldrig tillfredsställda, melankoliska Hil lordrar och medförer. Dess ställning må vara mera konstlad, dess riktning är dock obestridligt högre. De dunkla spåren till denna tendens funnos redan i Pla:os och Avistoteles filosofier. öfver staten. Under den sednvare kraftfullare upperbarels a af denna tendens har den sönderspränst många gamla former och ofta skakat veridslugnet, som den ännu hotar; men må vi med lugn fördraga dess olägenheter, mot hvilka den sjelf innebär hjelp; den utgör elementet för en framskridande utveckling af verldsoch statslifvet. Denna bjelp kan icke bestå i en blott återgång till det fordna natarliga statslilvet; ty en tilibakaskridande gång känner hvarken eken eller historien 5 men deruti består bjelpen att den ideela rigsningen fulländar sig, ch syftemålen hlifva ideela likasom medlen ro. Då de förra vända sig från det ytliga skiimret och den skeohbara storlhe sten, till det nögsta och ädlaste, så intviler åter 1 tingens ägre sfer den nvtarter förenklade ordningen. Under tendensen til ett högre mål skola de enskilda natorenligt begräasa sina önsknivgar för det yttre och ändliga , och äfven staten skall under eu sådan rigtning träla från det toma oeh konostlide inom gränserna af det verilisa och sanna. Hartill ha vi redan i ett och annat sett en början. CMV.