Den som nppmärksamt betraktar verldshi-
storiens gång ser dock denna kritiska ställning,
med Ingn3; ty ban inser dess nödvändighet
det förflutnas sammanhang med det tillkom-
mande. Denna stalining inger honom hvar-
ken öfverraskuing eller fruktan.
Det var riktningen åt det äudl:ga, inskränk-
ta och materiella, som ålderdomens makliga,
på alla sidor tillfredsställda, lefnad förde
med sig, och som just de antika staternas na-
turliga lif nödvaändigt fordrade; men det är
deremot en rigtning åt det oändliga , gränslö-
sa och ideela, som den nyare tidens kamp-
fulla, aldrig tillfredsställda, melankoliska Hil
lordrar och medförer. Dess ställning må va-
ra mera konstlad, dess riktning är dock obe-
stridligt högre. De dunkla spåren till denna
tendens funnos redan i Pla:os och Avistoteles
filosofier. öfver staten. Under den sednvare
kraftfullare upperbarels a af denna tendens
har den sönderspränst många gamla former
och ofta skakat veridslugnet, som den ännu
hotar; men må vi med lugn fördraga dess
olägenheter, mot hvilka den sjelf innebär hjelp;
den utgör elementet för en framskridande ut-
veckling af verlds- och statslifvet.
Denna bjelp kan icke bestå i en blott åter-
gång till det fordna natarliga statslilvet; ty
en tilibakaskridande gång känner hvarken
eken eller historien 5 men deruti består
bjelpen att den ideela rigsningen fulländar sig,
ch syftemålen hlifva ideela likasom medlen
ro. Då de förra vända sig från det ytliga
skiimret och den skeohbara storlhe sten, till det
nögsta och ädlaste, så intviler åter 1 tingens
ägre sfer den nvtarter förenklade ord-
ningen. Under tendensen til ett högre mål
skola de enskilda natorenligt begräasa sina
önsknivgar för det yttre och ändliga , och äf-
ven staten skall under eu sådan rigtning trä-
la från det toma oeh konostlide inom grän-
serna af det verilisa och sanna. Hartill ha
vi redan i ett och annat sett en början.
CMV.