taren tager sålunda för alldeles gifvet, att ej rät känsla, klokhet kunna ingifva Fransmån kärlek till freden, utan att det nödvändigt måste vara fruktan som leder dem. Det är hans djupsinnighet förbehållet att hafva upptäckt detta nya motiv hos Julimännen. Ingen skullej förmodeligen utom honom hafva fallit på den tanke, att fruktan utgör en nota caracteristica på den nya tiden och på revolutionsfolket par excellence Under vissa Styrelseformer bildar den väl, enligt Montesquieu, hela Statsorganismens Lfsprincip, men han säger uttryckligen, hvilka desse äro. Detta lärer Författaren hafva glömt, eller har han blott tänkt på sig sjelf och sina landsmän.) Det är att förmoda, samt i sanning mycket önskvärdt för det af inre och aftvedrägt sönder Iitna och äfven utifrån hotade Frankvike, att dess ministöre måtte fortfara med samma maderata bandlingssätt som förut, och skyndsant samt, på ett lämpligt sätt, åter godtgöra det obetänksamma steget i afseende på AnComa Så långt författaren i Allgemeine Zeitung. För egen del taga vi oss friheten, ytterligare göra en liten anmärkning vid hans pia des: dera, i afseende på Frankrike. I sanning önsk värdt och äfven att förmoda hade det varit alt dess ministere, medan tid ännu var, ihåigkommande Frankrikes, tidsandans, mensklighetens fordringar och sin egen värdighet, satt den besprisade moderationen,? — detta Arzgusiska omsadlande från det ena partiet till det andra — något åsido, för att djerft och eftertryckligt yrka mensklighetens interessen, stå och falla med dem. Polen vore då ej nu en Rysk provins med Moskau till hufvudstad, och verlden hade förmadeligen ej lidit annat än förlusten — af ofvanstående artikel, hvars författare då troligen antingen icke skrifvit, eller skrifvit något helt annat. —