allt detta medgifvet, måste man likväl erkänna, alt Portugals commerciella vigt för England numera nästan ej är annat än en förfem. Då vi ej egde Indien, då det gigantiska frihetsträdet i Nordamerika ännu blott var en späd telning, då Canada fattigt ech obebodt ännu tillhö: de Frankrike, då det snart s:gdt ej fanns någon Amerikansk handel; då var Portugal för oss af stor betydenhet, ty fö delen oberäknad af detta lands possessioner i indier, i Afrika, och på öarna, voro dess bamnar nederlagsplatsen för Englands handel på Brasilien och det södra Amerikas rika länder. I dag är Portugisiska handeln blott en obetydlig bäck, som utgjuter sig i Engelska verldshandelns stora octan. Det är så obestridhot att man vid anst: Id jemförelse finner att, då Portugisiska handeln år 1700 bildade en sjundedel af våra commerciella affärer, utgör cen i dag icke mer än en hundradedel. Men detta är i alla fall blott en materiell synpuvkt, en kall köpmans-calcul. Portugal bör vara oss kart afen vida ädlare anledning. . Det är fästadt vid oss medelst en gammal vånskep, fördelaktig för båda. Det bliv dessutom för oss en motvigt mot Frankrikes och Spaniens politiska myndighet, enbman behövs vertyga sig om Portugals vigt för oss, om vi än en gång beklagligen skulle bii invecklade i ett sjökrig. England rodvar icke mer att erkänna sin vördnad för hvarje laglig thron, men förklarar derjemte att den föredrager frihetens högra framför despotismens venstra arm. Med ett fritt folk kan England hafva varaktigt gemensamma interressen, med ett ofritt kan denna gemenskap aldrig blifva annat än öfvergående. Frankrike och England stå i spetsen för frihetens anhängare, under det Beliga Alliancens förnötta spillror bilda den skröpliga förmur som omgifver absolutismen! Hans StorBiittanniske Maj:ts Ministrar följa djerft och raskt den räta bana, deras liberala politik förelagt dem. Må de öppet och högtidligt räcka en trofast hand åt den stora nation, som geusm sin tapperhet, sin frihetskänsla, sin långt framskridna civilisation måste vara och förblifva den andra stora nationens naturliga bundsförvandt. Må deras känslor och offentliga lif bestämdt uttalas så väl som deras enskildta, må de ej ingå andra fördrag än dem, som äro dem värdiga, må de bringa till mognad frukterne af vår öppna och innerLiga förening med Fiankrike, må de med lifHhga bifallstecken helsa den constitutionella restaurationen i Portugal; må de slutligen låta England hålla jemna steg med dess stora bundsförvagdt på civilisationens bana — men må de icke derföre försumma att bibshålla vänskapJiga förhållanden med den bland Europas makter, som blifvit efter i politisk utveckling, och motsätta sig hvarje Iiberalisations-försök genom revolutionära medel, och skulle nånsin Heliga Alliancens monarker försöka att värfåå a a 0 on 2