pinionen eller lika mycket mot kotteri-andan
som de nu kunna. De förra skulle lika litet
som de senare frågat efter skriket på rcvolu-
tron.
Så blef denna revolution — som samme
Hertig af Wellington och hans vänner på Bi-
skopsbänken så olta åberopat — rikets Jag-
och grundförfattning. Irlands förening var
väl också en sådan der revolution en Mi-
nistergjord revolution. Och likväl vill Herti-
gen af Wellington sätta oss i förskräckelse
med detta ord, likasom ordet hår gjorde något
till saken. Gunås! han rår ej derför; han har
intet annat argument. Vi kunna berätta för
Hans höga Nåd och för hans befängda bunds-
förvandt Lord Carnarvon och för bådas nå-
got slippriga vänner Biskoparne, att folket
vill hafva denna reform, hvars värde just be-
står i dess vidsträckta, eller hvad Torys kalla
dess revolutionära natur. Men folket önskar
derjemte att det måtte blifva en revolution
utan offer, om blott de ädla Lorderne kunna
finna sig dervid. — Hvad andra läsningen
beträffar, så hoppas vi att den går igenom.
Men både goda och onda andar äro ute på
fötter, och det gagnar föga alt gissa så länge
vede; börande väsor? ej äro bestämda på siuft-
ran. Men efter Hertingen af Wellington så
mycket ordar om Skottland, så utbedja vi
oss att få fråga Hans Höga Nåd om han är
så förfasligt noga bekant med den närvarande
sinnesstämningen i Skottland att han på
långt håll avar hvad som skulle hända i Glas-
gow, Leith och Paisley, i fall det lyckades
Högbemälte Herre att med den ondes tillbjelp
tillintetgöra den populära billen? Vi bedja
Hertigen af Wellington på det innerligaste att
icke längre med förakt behandla landets all-
männa längtan efter reform och framför allt
att aldrig tala om Konungens troppars oin-
skränkta tillgifvenhet. Det låter så illa, och
tror Hans Höga Nåd sig verkligen hafva sagt
något vackert eller sannt, då han antyder att
denna oinskränkta tillgifvenhet skulle uppen-
baras i utsjutandet af Konungens undersåta-
res blod?
Oroligheterna på Jamaika börja ändtligen
att stillas. Lugnet är återfördt på hela ön,
utom bergstrakten; men ännu återstå ransak-
ningarne med de fångne upprorsstiftarne och
beklagligen vittna dessa om den hårdhet och
vi skulle nästan vilja säga grymhet, som all-:
tid caracterisera Engelsmännens utomordentliga
lagskipning. Ståndrätter, Kvrigsrätter m. m.
hållas dels på ön, dels på Engelska Krigsskepp
som ligga vid dess kuster och täta arquebu-
sader och halshuggningar, hängningar m. m.
ega 1um. Bland de mest anmärkningsvärda
offren för denna martialiska lagskipning äro
trenne Missionärer hvilka med råd och dåd
bistått de insurgerade Negrerne. Den ena har
efter hållen krigsrätt om bord på skeppet Ro-
sen blifvit skjuten och den andra afvaktar på
fartyget Blanka, sitt öde smidd i kedjor.