slakt son understodjJer den: livilken Krall
som skickat den ut i verlden? — Nå väl!
Hvarje skolgosse skall kunna berätta Hans
Höga Nåd, att frågan hvarken dväljes inom
Stepbans-Cäpellet eller Tapetsalen — att den
ej fasthålles inom Westminster - Halls gamla
murar eller låter regera sig af hvad derstädes
föregår — att den ej är uppfiskad eller fram-
drogen inför menigheten af 360 medlemma:
af Underhauset, ej heller låter sig tryckas till
jorden eller rubbas i sin bana af den storm-
vind, som I1g9 andeliga och icke andeliga Lor-
der behagat mot densamma uppväcka. Nej
Reformen äv öfverallt, i hvarje hydda, i
hvarje bod — på bergen, i dalarne, i byar,
factorier, städer — i hvarje Engelsmans,
Skottes och Irländares bröst! Reformen öf-
verströmmar, genomgriper, uppeldar, jagar
framåt hela samhället — den är Brittaniens
lifsluft, dess näring, dess hjertblod — och
den, endast den, som förstör hela samhället,
kan i längden beröfva oss fördelarne af en
fullständig, verksam, varaktig reformi parla-
mentets saromansättning! Men invänder
He:tigen af Wellington, en så fullkomlig om-
bildning af Skottlands represeniativa statsfor-
rer är det samma som en verklig revolu-
tion.; Nå; Ers Höga Nåd, än sen då! Den
biskopliga Kyrkarvs kullkastande i Skottland
var också en revolution. Och likväl önskade
nationen den och, itrots af det förskräckliga
ordet revolution, lät ingen skräma sig devifrån.
Revolutionen helsades af nio tiondedelar bland
befolkningen, såsom ett stort och verkligt godt,
Föreningen med Eogland var också en fasa-
väckande revolution; så kallades den af gan-
ska många; den gick likväl igenom — och
Skottland räknar sitt hastiga uppblomstrande
från detta ögonblick! Det förhatliga epithe-
tet revolution , som är Lord Wellingtons och
andras beständiga kucku-rop, det enda eviga
argument de förmå åstadkomma och hvars
trollkonst blott är dessa stafvelser — detta
epithet hade alldeles ingenting förfärligt för
Drottning Annas ministrar. Då Skottlands
folk använde det för att förskräcka dem, fram-
härdade de dock — lyckligast för Skottland
sjelft — i sin föresats och revolutionen full-
bordades. Hvad var väl 1688 års hvälfning
annat än en Engelsk, Skottsk och Irländsk
revolution? Hade den tappre Hertigen af
PWellington — till stor skada för England i
19:de århundradet och måhända äfven för
England i 17:7e dito — hade den ädla Her-
tigen varit undersåte åt Jacob II, så hade
han måhända, hka ifrigt som nu mot refor-
men, då skriket mot afsägelseakten: Hvad
gören J, J oroliga och eloyala Whigmenni-
skor? Detta är ju en revolution! Ja, Gud-
skelof — skulle de svarat — det är just en
revolution. Hertigen af FVellington, lika tap-
per och god soldat som Hertigen af Marlbo-
rough och säkert lika ärlig i politiken, som
han, ehuru, som vi frukta, något mindre lång-
synt, skulle troligtvis hafva anfallit Hollän-
darna och slagit Knng William (i fall denne
22: gslaoit. honom: tv man har exempel