Svenska Medborgaren, uti hvilken man
flere numror bortåt förgäfves tittat på för-
sta sidan efter de små kraftbitarna i nedra
hörnet, hvarest den egentliga själasp: sen plär
ser seras, har I går uppgifvit såsom orsak till
detta uteblifvande; att Styrelsen au på nä-
gon tid varit a en serdeles overksamhet, hyil-
ken tull och med förefailit Medborgaren så
anmärkningsvärd, att han behöfde samla hela
sin tro för att icke deri se planer till något
ovanligt, möjligen någon statskupp O. S. V.
Medborgaren synes härvid åler hafva blifvit
hemsökt af den politiska imjältsjuka, som någon
gång påkommer honom. Andre hafva hvar -
ken varseblifvit hos Styrelsen någon större
overksamhet, och ännu mindre verksamhet —
an vanligt. Allt går sin gamla lunk. H. M.
Konungen har hållit Statsråd om Lördagarna;
pastoratar och domsagor ha blifvit såsom förr
tillsatta; lust- och öfningsläger ha blifvit på-
jönkthö cirkulär emot svalg och dryckensaap
blivit utlfärdadt ete. etc.
Statskupperna höra möjligtvis till de froma
önskningarne; men på deras verkställande lär
knapt någon i närvarande ögonblick tänka
utom Med borgarn.
De Styrande ha nog minne af förflutna ti-
der, för att ana det något sådant skulle kosta
alltför dyrt, och de styrda finna ofelbart af
sakernas ställning, att det icke är på omhvält-
ningarnes väg, som de många nödiga förbitt-
ringarne böra sökas. Det bör väl ännu gifvas
något hopp att verka genom de lagliga for-
merna, om allenast nationen sjelf hinner till
fullkomlig insigt hvad den behöfver, och vän-
jer sig att icke välja odugliga representanter,
samt att med uppmärksamhet följa deras åt-
gärder.