Vv OA St JP ng EE drande, som den finluktande harefienden. Häålt! ropade den som åkte efterst, det osar varut. Man stanvade Men höll rådslag, åkdonen lördes afsides, och truppen begaf sig ini skogen. Sedan man gått härs och tvärs, kom man till en djup dä!d. Någon fin vädraade tyckte sig känna lukt af rök. Man gick vidare och fann en plan öfverhöljd med små granrisbuskar, men jorden var uppkastad deromkrin2, och det besyunerliga var att rök steg upp genom rishösen. Man lyssnade och hörde det tala djupt nere i jorden. Änteligen ropade man, och tre a fyra personer komino upp, frågande hvad som var på färde. Cd bränner! röt Länsman. Nej Gud bevars, svarade den eva af bönderne. Jo, jag känner det på lukten, bekänn bara fortfor Länsman. Nej, kära he:re, gaf bonden tll återsvar, sådant befatta vi oss icke med, vilja berrarne stiga ner, kunna de sjelfva derom öfvertyga sig. Derpå begaf sig truppen ner i jorden på en stege af omkring 3 alnars längd. Då den sista nedkommit drogo bönderna upp stegen och begynte en så väld g stenkastning på fångarne i Hhålan att der b!ef ett förfärligt jemmer och skrik. Derbland hördes till slut, böner, tårar, heliga försäkringar att de ej skulle göra något ondt, endast att de öfverjordiska ville skona deras lif, och låta dem komma opp. Bönderne voro ej obevekliga, men afbidade likväl förstärkning af uppbädäde grannar. Man kom till accord, fångarne svuro vid Sacramenterne alt i tysthet resa sin väg, aldrig återkomma och aldrig förråda dem. Deremot försäkrades de om fritt återtåg. Aldrig har man fått veta hvad som upptäcktes i den hemlighes-r fulla hålan. -En al adjatanteuwesbae den olyckan då harskulle söka skydd för stenkastyigen, alt falla uti ett varmt kar, der van höll på att bränna upp sig, men då man rågade hovom hvad som var i karet, ey höll man aldrig annat svar än — det vet den onde. Jönköping. (Jönköpings Tidning). Den 24 sist Månad funnos ane öfverlastade karlar liggande å Björnebergsvägen här utom staden. Den ena af dem, ev Vestgöthe, hade dock unrder sin obeqväma hvila hemtat nog krafter för alt, nar han uppväcktes, taga flykten; men den andre, Torparen Johannes Strömberg under Månseryd, bade inslumrat i en djupare sömn — dödens. Vid den å liket skedda medico-legala besigtning har icke kunna upptäckas att yttre våld varit dödsorsaken. Uisigterna för Nykterhetsvänneinas bemödanden inom. vår oct tjusna alit mer och mer: verksamheten för den goda saken synes växa med hvarje dag, ej allenast blind de tpplystare samhällsklasserne, utan äfven bland sjelfva allmogen, som på åtskilliga ställen gilvit vackra föredömen inom sitt stiud. Bland de sednvare undesrätteber i detta afseende, hvilka kommit till vår kunskap, är. att 19 Nattvardsbarn inom Tofteryd Socken lofvat att aldrig sopa bränvin, samtatt några storsunöt hm