icke slå Lofg:en. Hjelt hade Grelven bulvil
slagen af tre personer, som redan varit inne
i salen, men hvilkas namn han ej kunde upp-
gifva.
Betjenten Söderberg har beråttat att han
sett Frankenfelt vid salsdörren fatta Löfgren i
rocken, och äfven sett denne i salen blifva sla-
gen af tvänne okända personer.
Söderberg varseblef Olander i trappan, men
såg honom ej ofreda någon, ehuru han hör-
des deltaga i oljudet mnere i förstugan. Detta
eljud var, enligt Grefve Hamiltons utsago, så
starkt, att Grefven deraf föranleddes gå efter
patrull
Betjenten Kylen såg salsdörren två gängeri
uppryckas, dervid flere personer inru-ade
Betjenten Erikson, som ej sett hvad som
hände i trappan, emedan han genast gålt upp
i salen, såg der Grefvinnan Taube blifva skuf-
fad (!) antingen af Frankenfelt eller Hjorts-
berg. Grefve Taube har icke uppgifvit detta,
men väl att han hört någon yttra: här äro
bättre fruntimmer, kom låt oss gå.
Vaktmästaren Grapau, som af nyfkenhet
hade medföljt folksamlingen in i portgången,
hörde Hjortsberg söka förmå Frankenfelt, som
vid nedgåendet utför trappan velat vända om,
stt begifva sig bort.
Grapaw hade då ffven utgått, och sett 4
personer utkomma genom porten, bland Hvilkz
ban tydligt igenkävt Frånkenfeli, Hjortsberg
ech Olander, hvilka samtalat om det föröft-
sade våldet och glädt sig deråt.
En af dem hade yttrat: vi ha klätt dem
öra.
Kusken Gabrielsson hörde Hjortsherg och
Frankenfelt, vid utgåendet säga: Det var et
fästningsarbete — ett ominöst yttrande!
emgång med åkomma är verkligen ett ar-
ete som leder till fästning.)
Pigorna Ragander och Törnblom hafva,
samma afton efter våldsamheterne, sett såvä
Erefve Taube som betjenten Löfgren hafva
blånader och; kulor i ansigtet , som förut icke
funnits der.
Här vidtager den sednare akten. Patrullen,
som först bestod af Underofficeraren Berg,
samt Gardisterne Eklund och Ekholm, till-
kallad af Grefve Hamilton samt betjente:
Löfgren, som äfven i sådant ändanmål sprungit
till vakten vid Gust. Adolfs Torg, hade vid
de anklagades anträffande på gatan varit oviss,
Evilken borde arresteras. Vaktmästaren Gra-.
pau och Löfgren utvisade härvid Frankenfelt
såsom delaktig i våldet. Grapau såg denne
härvid slå omkring sig med armarna och göra
sådant motstånd, att ny patrull måst reqvi-
reras.
I afseende på hvad härefter passerade har
hufvudsakligen blifvit uppgifvet: att Franken-
felt, i följd af sin egen och Hjortsbergs för-
såkran att han skulle godvilligt åtfölja vakten,
bade af Patrullen blifvit släppt; men att
Frankenfelt, då han kände sig lös sprungit
sin väg, på det kringstående folkets uppma-
ning som dervid klappat i händerna och sagt;