icke slå Lofg:en. Hjelt hade Grelven bulvil slagen af tre personer, som redan varit inne i salen, men hvilkas namn han ej kunde uppgifva. Betjenten Söderberg har beråttat att han sett Frankenfelt vid salsdörren fatta Löfgren i rocken, och äfven sett denne i salen blifva slagen af tvänne okända personer. Söderberg varseblef Olander i trappan, men såg honom ej ofreda någon, ehuru han hördes deltaga i oljudet mnere i förstugan. Detta eljud var, enligt Grefve Hamiltons utsago, så starkt, att Grefven deraf föranleddes gå efter patrull Betjenten Kylen såg salsdörren två gängeri uppryckas, dervid flere personer inru-ade Betjenten Erikson, som ej sett hvad som hände i trappan, emedan han genast gålt upp i salen, såg der Grefvinnan Taube blifva skuffad (!) antingen af Frankenfelt eller Hjortsberg. Grefve Taube har icke uppgifvit detta, men väl att han hört någon yttra: här äro bättre fruntimmer, kom låt oss gå. Vaktmästaren Grapau, som af nyfkenhet hade medföljt folksamlingen in i portgången, hörde Hjortsberg söka förmå Frankenfelt, som vid nedgåendet utför trappan velat vända om, stt begifva sig bort. Grapaw hade då ffven utgått, och sett 4 personer utkomma genom porten, bland Hvilkz ban tydligt igenkävt Frånkenfeli, Hjortsberg ech Olander, hvilka samtalat om det föröftsade våldet och glädt sig deråt. En af dem hade yttrat: vi ha klätt dem öra. Kusken Gabrielsson hörde Hjortsherg och Frankenfelt, vid utgåendet säga: Det var et fästningsarbete — ett ominöst yttrande! emgång med åkomma är verkligen ett arete som leder till fästning.) Pigorna Ragander och Törnblom hafva, samma afton efter våldsamheterne, sett såvä Erefve Taube som betjenten Löfgren hafva blånader och; kulor i ansigtet , som förut icke funnits der. Här vidtager den sednare akten. Patrullen, som först bestod af Underofficeraren Berg, samt Gardisterne Eklund och Ekholm, tillkallad af Grefve Hamilton samt betjente: Löfgren, som äfven i sådant ändanmål sprungit till vakten vid Gust. Adolfs Torg, hade vid de anklagades anträffande på gatan varit oviss, Evilken borde arresteras. Vaktmästaren Gra-. pau och Löfgren utvisade härvid Frankenfelt såsom delaktig i våldet. Grapau såg denne härvid slå omkring sig med armarna och göra sådant motstånd, att ny patrull måst reqvireras. I afseende på hvad härefter passerade har hufvudsakligen blifvit uppgifvet: att Frankenfelt, i följd af sin egen och Hjortsbergs försåkran att han skulle godvilligt åtfölja vakten, bade af Patrullen blifvit släppt; men att Frankenfelt, då han kände sig lös sprungit sin väg, på det kringstående folkets uppmaning som dervid klappat i händerna och sagt;