inat, Woiwodskaper m. m., kommer att fortara. f 42—54 afbandla organisationen af Alelsförsamlingarne i de serskilda palatinaten, amt valet af palatinat rådens medlemmar. adelsförsamlingarne kunna endast adelsmän vinna inträde, som hafva jordegendom. De ippgöra förslag t tll återbesättande aft lediga jenster inom municipaloch landtadminislraionen. Dessa tjenster tillsättas af Generalsuvernören, som likväl ej är bunden att följa örslagen. Palatinat-rådets medlemmar utses ill en del af adelsförsamlingarve, till en del vf districts-församlingarne, hvilka senare billas af jordegare. och andra ståndspersöner, vilka ej äro adelsmän (såsom köpmän, näringsdkare, prester m, fl.). Palatinat-rådet ezger tt utnämna första instancens domare, och äser för öfrigt inseende öfver palatinatets inre dministration. SS 53 och 54. Provincial-Ständer skola finas. De äga att sammanträda och rådslå öfser hela Konungarikets gemensamma angeläsenheter. Dessa Ständers sammansättning och rerkningskrets skall bestämmas genom framida decret: ff 55—069, Dessa paragrafer röra alla serkilda domstolars och. instancers organisation. Alla domare kunna efter behag förflyttas eler afsätas. Handels-domstolarne bibehålla in fordna organisation. : S. 70. Alla förr promulgeradelagar. och örfattningar, hvilka inågon mån strida. mot let föregående, förklaras till. alla delar uppräfne. Innan vi lemna detta märkvärdiga docunent, kunna vi ej afhålla oss att dervid göa en och annan Hten anmärkning. Så ser den då ut, denna statut hvarpi Zuropa väntat i ett halft år och hvilken Ierr Casimir Perier med en oförskämdhet tan like för Franska Nationens samlade rewesentanter högtidligen förklarat skulle berygga Polens. nationalitet ! Och dess första . föreskrifver att Polen är en integrerande lel af Ryska riket! Det upphör att ega en rmee; dess högsta embeten, dess. Presterliga vefattn: ngar kunna af Kejsaren gifvas åt utänningar! Det får en Konung ; men som icce ens låter dertill kröna sig i någon af lanlets städer, utan i arf-fiendens, den urgamle LYyssStummens hafvudstad. Och det är icke slott Romanvowska ätten som förbehåller sig rerradömet öfver det så kallade Polska riet. Nej! en serskild S. föreskrifver, att hvad egentskap Ryska senaten finner för godt att utse åt sig, skall det samma lydas af Polen tan alt detta på något sätt representer ras rid valet. Längre har man väl alldrig kunvat gå I omtarka för att göra ett folk icke vlott, såsom vanligt, till en persons, en dyastis, utan rent af till ett annat folks egeniom. Hyem igenkänner också icke häruati — cke Ryska styrelsens — utan Ryska aristoratiens verk. Det är den krävkta trobeteni indergifvenheten mot Ryssland, icke mot Ketsaren cam dötta decret hämnas. Kersa