inat, Woiwodskaper m. m., kommer att fort-
ara.
f 42—54 afbandla organisationen af A-
lelsförsamlingarne i de serskilda palatinaten,
amt valet af palatinat - rådens medlemmar.
adelsförsamlingarne kunna endast adelsmän
vinna inträde, som hafva jordegendom. De
ippgöra förslag t tll återbesättande aft lediga
jenster inom municipal- och landt- adminislra-
ionen. Dessa tjenster tillsättas af General-
suvernören, som likväl ej är bunden att följa
örslagen. Palatinat-rådets medlemmar utses
ill en del af adelsförsamlingarve, till en del
vf districts-församlingarne, hvilka senare bil-
las af jordegare. och andra ståndspersöner,
vilka ej äro adelsmän (såsom köpmän, närings-
dkare, prester m, fl.). Palatinat-rådet ezger
tt utnämna första instancens domare, och - ä-
ser för öfrigt inseende öfver palatinatets inre
dministration.
SS 53 och 54. Provincial-Ständer skola fin-
as. De äga att sammanträda och rådslå öf-
ser hela Konungarikets gemensamma angelä-
senheter. Dessa Ständers sammansättning och
rerkningskrets skall bestämmas genom fram-
ida decret:
ff 55—069, Dessa paragrafer röra alla ser-
kilda domstolars och. instancers organisation.
Alla domare kunna efter behag förflyttas el-
er afsätas. Handels-domstolarne bibehålla
in fordna organisation. :
S. 70. Alla förr promulgerade- lagar. och
örfattningar, hvilka i- någon mån strida. mot
let föregående, förklaras till. alla delar upp-
räfne.
Innan vi lemna detta märkvärdiga docu-
nent, kunna vi ej afhålla oss att dervid gö-
a en och annan Hten anmärkning.
Så ser den då ut, denna statut hvarpi
Zuropa väntat i ett halft år och hvilken
Ierr Casimir Perier med en oförskämdhet
tan like för Franska Nationens samlade re-
wesentanter högtidligen förklarat skulle be-
rygga Polens. nationalitet ! Och dess första
. föreskrifver att Polen är en integrerande
lel af Ryska riket! Det upphör att ega en
rmee; dess högsta embeten, dess. Presterliga
vefattn: ngar kunna af Kejsaren gifvas åt ut-
änningar! Det får en Konung ; men som ic-
ce ens låter dertill kröna sig i någon af lan-
lets städer, utan i arf-fiendens, den urgamle
LYyss- Stummens hafvudstad. Och det är icke
slott Romanvowska ätten som förbehåller sig
rerradömet öfver det så kallade Polska ri-
et. Nej! en serskild S. föreskrifver, att hvad
egentskap Ryska senaten finner för godt att
utse åt sig, skall det samma lydas af Polen
tan alt detta på något sätt representer ras
rid valet. Längre har man väl alldrig kun-
vat gå I omtarka för att göra ett folk icke
vlott, såsom vanligt, till en persons, en dy-
astis, utan rent af till ett annat folks egen-
iom. Hyem igenkänner också icke häruati —
cke Ryska styrelsens — utan Ryska aristo-
ratiens verk. Det är den krävkta trobeteni
indergifvenheten mot Ryssland, icke mot
Ketsaren cam dötta decret hämnas. Kersa-