Vi utbedja oss läsarens uppmärksamhet för
nedanstående, från en Kyrkoherde i Östergöth-
land insända anmärkningar rörande en olägen-
het i samhä!let, som vid sista Riksdag inom
Preste-Ståndet var föremål för lifliga men frukt-
lösa öfverlaggningar, nemligen det onus, som
landsbygden har af de så kallade gesällvan-
dring .rua. Det vore i vår tanka lika omensk-
ligt som orättvist och constitutionsvidrigt, kan-
ske äfven ogörligt, att genom ett förbud mot
sådana vandringar inskränka den arbetande
klassens personliga frihet att söka sin berg-
ning, och den förkofran i yrket, som egentli-
gen åsyftas med rättigheten att resa. Emed-
lertid utgöra dessa vandringarne— en ibland:det
välsig nade skråsysemets väsendtliga så kallade
se4 vohnheite r, hvilka hos några doktrinära Riks-
dags-ledamöter fannitså ifiiga försvarare — elt
märkligt bevis nvg på hurnvida landets in-
dustvi i allmänhet, eller ens slöjdeidkarne
sjelfve göra någon vinst på b behåHande at
dessa lagar, hvilka utestänga eu friare täl-
lan, och hindra kapitalerna att ingå i vå-
ra näringar. Förhållandet med Boktryckeri-
erna, en väring, som numera ar fulkomligt
fri, lemnar bästa tillfälle att fälla ett grun-
dadt omdöme 1 denna fråga. De som lefvat
i detta yrke sedan 20 år tillbaka, veta stt om-
tala, att vid den tiden, ibland 20 Boktrycke-
ri-Konstförvandter knapt funnos en fjerdedel
nyk Ha och flitiga arbetare, så att yrket blott
för denna omständighet var ett af de mest be-
svärliga; deremot var landet uppfyllt af
kringstrykande trasiga uslingar af yrket. Se-
dan Boktryckerirörelsen blifvit oinskränkt fri,
hvad har följden blifvit? Icke blott, att 4
gånger så måvsa arbetare hafva sysselsättning,
utan att mn öfverhufvud räknar mer än hälf-
ter nyktra, flitiga och pålitliga, åtminstone
bland de yngre; att deras arbetslöner detta
oaktadt bibebållit sig så, att en Konstför-
vandt ofia kan förtjena 15, ja ända till oo
R:dr Ros i veckan, hk vilket svårligen lärer
vara fallet med gesällerne i någotannat yrke,
Det är väl sannt, alt många än vtock e: nellanåt
sakua emploj, men desse äro, om en eller an-
van tillfällig anledning afräknas, merendels så-
lane, som antingen åre fallne för att snpa
Her skuldsätta sig. Mon bör äfven här-
vid icke glömma, att jemföra mängden af de
urbetslöse med dem som hafva arbete nu och
ordom; samt att anmärka, dels att icke nå-
son hanudtering — med undantag af skorstens-
ejarens — är så hastigt lärd, som sättarens
ch tryckarens, hvari en gosse ined hog, som