ER Lr ARV ve ta fn o hd eSrrMtlig vaR
förnekad.
Och under sådane förhållanden befaller
Fr ConseljPresidevten att 35:te Regimentet
skall militäriskt besätta staden 35 han avbefal-
ler en åtgärd som skall kunna uppväcka ett
borgerligt krig! Vi säga iche att ett sådant
nödvändigt skall uppkomuna; men det är nog
att det kan uppkomna.
Och hvad kan följden deraf blifva? Dessa
bergsboar, med sin brinnande patriotism och
som redan i ett ringare atital hade skyndat
tll bjelp — fruktar man icke att revoltera
Gem?
Må Gud beskydda Konungen och Frankri-
ke! Man kallar detta att visa fasthet, att
befästa sitt rike. Bör man då aldrig gifva
vika, utan alltid blindt gå på:? Vi säga
det af fullkomlig öfvertygelse — Ministeren
spänner magtens fjed:ar för hårdt. De kunna
brista vid en oförväntal hävdebe.
Yi göra ieke anspråk på profetisk förmåga;
men att det närvarande tillståndet ej kan va-
ra långe, våga vi förutsäga. Missnöjet växer
synbart. Ofverallt ser man likgiltighet för
det som är, och redan utsprider sig i opini-
onen en sväfvande öfvertygelse om behofvet
af en förändring , sträckande sig ännu högre
än till Minoisteren.
Detta år ett bedrvöfligt symptom, som vi
framförallt ville se aflägsnadt; ty vi äro i1ne-
ra än någon annan tillgifna Julismonarkien.
Utan någon förbindelse hos densamma!, nitäl-
ska vi för dess bestånd, i känslan af att den
är den enda tillilykt efter stormen, den enda
grund hvarpå man kan uppföra något.
Hvarje gång vi se att styrelsens bestånd
kan vara hotadt, intager oss en djup smärta;
vi skulle önska att denna monarki, vår enda
föreningspunkt, tilltoge i fasthet, Otvifvelsk-
tigt fattas den något och kanhända känner
man redan felet, att icke hafva gifvit en
offentlig och högtidlig sanction åt constitutio
nen och monarkien af den 7 Augusti.
På den punkt som Herr ConseljPresiden-
ten försatt Styrelsen, har denna hvarken re-
volutionens styrka, eller makten af restaura-
tionen. — Legitimisterna förebrå henne in-
kräktning, och de liberala tillvita henne o-
upphörligt att hon är Bourbonsk.
Man måste göra ett slut på denna belä-
seohet, genom ett system som är fast, som
förenar sinnena och är skiljdt från småaktig-
heter; att utölva sin makt så som man nu
gör det, är att undergräfva sjelfva thronens
grundvalar, det är att stöta allas opinioner
för hufvudett, att nära missnöjena och kan-
ske — att förbereda ett inbördes krig.
Under restaurationen gjorde Ministörerna
isynnerhet mine af att vårda religionen och
monarkien: och de skakade helgedoma: na
och förjagade den äldre Bourbonska grenen.
Nu gör man sig mine af att blott vårda mak-
ten. Det skulle vara grymt om, de finge rätt,
som hota oss att resultatet skall blifva det-
samma, och att all makt för framtiden skall
blifva omöjlig !