Hild) SKAL Dillvd CI RdllSsdIL, Om CL pd VET KLIR
sak-kännedom grundadt svar derå lemnas.
är det numera ett åliggande för Svenske
jordägare alt ensame draga bördan af Solda-
tens underhållande? Tiden att med toma ord
söka missleda Svenske jordbrukarne om deras
verklige rättigheter och skyldigheter är numera
till det mästa förbi, och en hvar af denna akt-
ningsvärda medborgare-klass saknar för när-
varande icke kännedom om innehållet af det
knektekoutrakt, som är ingånget med der
provins hvari han är boende. Med den rin-
gaste hekantskap med dessa vigtiga documen-
ter, vet han ock att förbindelsen till ett visst
knektehåll endast och allenast grundar sig
på detta kontrakt, hvars stipalatlioner miste
vara lika bindande för båda kontrahenterne.
De fleste, om ej alla, Rikets knekte-kontrak-
ter innehålla emedlertid att, emot det N. N.
provins åtager sig ett ulsalt visst och slän-
digt knekte-antal, försäkras provinsen , att
nigon vidare utskrifning inom den simma
icke någonsin skall komma att äga rum. Detta
är, såsom vi hoppas, ett lika klart uttryckt
som vigtugt vilkor, hvilket, brutet eller upp-
häfvet af den ena kontrahenten, äfven för den
andre miste verka befrielse från hans motsya-
rande vilkorhga åtaganden. Emedlertid, om
man för sig till minnes den år 1812 utkomne
Bevärings-Stadgan, hvarigenom hvarje Sveaosk
yngling tillförbinds, att i 5 år, i händelse
han påkallas, trä la I 1 krigstjenst, så kan väl
ingen tvifvel uppstå derom, att vilkoret, hvar-
uuder Roteringstyngden af Sveriges jordbru-
kare åtogs, är brutet, och att numera ingen
laglig grund förefiunes att hvälfva denna tyngd
ut.slutande på några vissa klasser af Rikets
Jordägare.
Förfatiaren lefver derföre i det hopp. att
den dag snart måste gry, då sanning och rätt
skola göra sig gällande och Svenske jordägar-
ne skola veta vinna befrielse från de tyvgder,
som orättvist trycka dem. Svensk i själ och
hierta, önskar Författaren icke, att Riket skall
lemnas försvarslöst, såsom det tilläfventyrs
skulle kunna anses vara, om hela den stående
armeen upplöstes och försvaret öfverlemnades
evdast till den nog oöfvade Bevärlngen, utan
förinenar han att en hvar, som i samhället
njuter skydd och säkerhet, både bör och skall
bidraga till krigsmaktens underhåll, samt att
elt lika väl sam mansat: ochordaadt försvar, som
det närvarande, kan finnas, om och jordägar-
ne i detta statsbidrag icke draga större andel
av dem rättvisligen tillkommer.
Mycket t sakvikt vill Insändaren tala om per-
soncila bevillningen och dess tillkomst, under
förklarande, att den är en af de aldra äldsta
utskylder i Riket, och kallades i fordna tider
Näseskatt. Då man vill upplysa andra, är det
emellertid en nyttig sak, att först sjelf söka
skaffa sig kännedom i den fråga, -hvaröfver
man vill yltra sig; men detta bar vår Insän-
dare ansett aldeles öfverHlödigt. Euvär emed-
lertid Näseskatten befinnes varit samma skatt,
som sedermera erhöl! benämningen af Qvarno-
ränta, och ytterligare genom 1693 års Man-
tals-Commissarie-Iastruction förändrade namn