Hild) SKAL Dillvd CI RdllSsdIL, Om CL pd VET KLIR sak-kännedom grundadt svar derå lemnas. är det numera ett åliggande för Svenske jordägare alt ensame draga bördan af Soldatens underhållande? Tiden att med toma ord söka missleda Svenske jordbrukarne om deras verklige rättigheter och skyldigheter är numera till det mästa förbi, och en hvar af denna aktningsvärda medborgare-klass saknar för närvarande icke kännedom om innehållet af det knektekoutrakt, som är ingånget med der provins hvari han är boende. Med den ringaste hekantskap med dessa vigtiga documenter, vet han ock att förbindelsen till ett visst knektehåll endast och allenast grundar sig på detta kontrakt, hvars stipalatlioner miste vara lika bindande för båda kontrahenterne. De fleste, om ej alla, Rikets knekte-kontrakter innehålla emedlertid att, emot det N. N. provins åtager sig ett ulsalt visst och sländigt knekte-antal, försäkras provinsen , att nigon vidare utskrifning inom den simma icke någonsin skall komma att äga rum. Detta är, såsom vi hoppas, ett lika klart uttryckt som vigtugt vilkor, hvilket, brutet eller upphäfvet af den ena kontrahenten, äfven för den andre miste verka befrielse från hans motsyarande vilkorhga åtaganden. Emedlertid, om man för sig till minnes den år 1812 utkomne Bevärings-Stadgan, hvarigenom hvarje Sveaosk yngling tillförbinds, att i 5 år, i händelse han påkallas, trä la I 1 krigstjenst, så kan väl ingen tvifvel uppstå derom, att vilkoret, hvaruuder Roteringstyngden af Sveriges jordbrukare åtogs, är brutet, och att numera ingen laglig grund förefiunes att hvälfva denna tyngd ut.slutande på några vissa klasser af Rikets Jordägare. Förfatiaren lefver derföre i det hopp. att den dag snart måste gry, då sanning och rätt skola göra sig gällande och Svenske jordägarne skola veta vinna befrielse från de tyvgder, som orättvist trycka dem. Svensk i själ och hierta, önskar Författaren icke, att Riket skall lemnas försvarslöst, såsom det tilläfventyrs skulle kunna anses vara, om hela den stående armeen upplöstes och försvaret öfverlemnades evdast till den nog oöfvade Bevärlngen, utan förinenar han att en hvar, som i samhället njuter skydd och säkerhet, både bör och skall bidraga till krigsmaktens underhåll, samt att elt lika väl sam mansat: ochordaadt försvar, som det närvarande, kan finnas, om och jordägarne i detta statsbidrag icke draga större andel av dem rättvisligen tillkommer. Mycket t sakvikt vill Insändaren tala om personcila bevillningen och dess tillkomst, under förklarande, att den är en af de aldra äldsta utskylder i Riket, och kallades i fordna tider Näseskatt. Då man vill upplysa andra, är det emellertid en nyttig sak, att först sjelf söka skaffa sig kännedom i den fråga, -hvaröfver man vill yltra sig; men detta bar vår Insändare ansett aldeles öfverHlödigt. Euvär emedlertid Näseskatten befinnes varit samma skatt, som sedermera erhöl! benämningen af Qvarnoränta, och ytterligare genom 1693 års Mantals-Commissarie-Iastruction förändrade namn