Vvi55 Klass eller nos ell nell PoOIKk nyllar ICKe
på beräkningen af hvad som ditintills ut-
gjorts, utan på näringarnas trefnad, penninge-
rörelsens liflighet och den kraft, som i det
hela hos folket innebor.
Förstår ett lands Styrelse icke att gifva
lif åt näringarne och industrien, ordna pen-
ningerörelsen och utveckla folkets krafter ,
må den ock bereda sig på att Statsbidragen
måste nedsättas, om de än äro tillkomne och
utgjorts från hedenhös. Ingenting i velden
är stationärt. Antingen går det framåt eller
tillbaka.
Om under en lyckligare conjunetur för
jordbruket, Bergsvöreben, Skeppsrederierna
efler Fabrikerne, höga utskylder blifvit nå-
gon al dessa näringar ålagde? s så frågas, hvar-
est finnes rättsgrunden eller ens billigheten
för dessa höga afgifters fortfarande, sedan
ca ifrågavaran e näringen u Ört a De-
d ( d c nhört att I
finna sig i den lyckligare ställning, som hade
gilvit anledning till den högre beskattningen?
Tsoligev skall härtill svaras , åtminstone hvad
jo dbiuket beträffar: Hvad kuona vi bjlpa
att jordegzendomen successivt sjunkit i värde
och vid köp eller arvfskiften antagits till ett
lägre pris, under den längre tid dessa bidrag
utgått; eller, med andra ord, derföre alt ega-
ren en längre tid enfaldigt och utan invänd-
ning underkastat sig denna jemförelsevis nog
öfverdrifoa beskattning, så skola vi öfvige,
som dvagit nyttan af denna enfald, nog veta
tvinga honom, att hädanefter såsom hitintills
utgöra skattebidrag, som väl icke voro
jorden ålagde vid den tid då Staten öfver-
lät äganderätten, men som vi sedermera
funnit böra fortfarande utgå af egendomen
tili lindring för oss sjelfve.
Är åler meningen att äfven vid beskatt-
ningsfrågor vattvisa skall ega rum medborga-
re emellan , så mäste man antaga och utec-
slutande låta gälla de åsigter, att en hvar
erlägger enahanda Statsbidrag, i mon al
förmögenhet eller inkomst, och att endast
den skiljaktigbet kan såsom rättsen!ig försva-
, hvilken antingen ntgjort ett vilkor, då
Sun sället till den enskilte Medborgaren af-
stall äginde rätten af jord eller annan för-
mon, eller ock har sin tillvaro i följd af se-
de: mera i behörig ordning afslutadt contract.
All i annan ordning tillkommen skatt inne-
bär orättvisa medborgare emell.n och är så-
luvda ett vålt emot den lidande.
Slutligen torde man böra, för den möjliga
invindning, att jordbrukets äldre tyngder
hirleda sig från frivilliga medgifvanden, un-
der iakttagande af den form, som Statsskic
ket fordom för de samma bestämde, återföra
1 minoct, alt de beslut, som fattades på de
fordna Herredagarne, der allmogen äsde in-
gen eller ringa talan, dieterades af de magt-
ä ande, som herrskande föreskrefvo de öfrige
ij rdbrusarne skyldigheter, dem abhörda, och
la nog kunde bifalla sko sten, som desse ido-
ge sedan skulle draga, till de upphöjda Stån-
dens lättnad och förmån.
Vi återgå nu till Tosändarens uppsats Han
säger att jordeboksräntan och Kronotionden
ras