Vvi55 Klass eller nos ell nell PoOIKk nyllar ICKe på beräkningen af hvad som ditintills utgjorts, utan på näringarnas trefnad, penningerörelsens liflighet och den kraft, som i det hela hos folket innebor. Förstår ett lands Styrelse icke att gifva lif åt näringarne och industrien, ordna penningerörelsen och utveckla folkets krafter , må den ock bereda sig på att Statsbidragen måste nedsättas, om de än äro tillkomne och utgjorts från hedenhös. Ingenting i velden är stationärt. Antingen går det framåt eller tillbaka. Om under en lyckligare conjunetur för jordbruket, Bergsvöreben, Skeppsrederierna efler Fabrikerne, höga utskylder blifvit någon al dessa näringar ålagde? s så frågas, hvarest finnes rättsgrunden eller ens billigheten för dessa höga afgifters fortfarande, sedan ca ifrågavaran e näringen u Ört a Ded ( d c nhört att I finna sig i den lyckligare ställning, som hade gilvit anledning till den högre beskattningen? Tsoligev skall härtill svaras , åtminstone hvad jo dbiuket beträffar: Hvad kuona vi bjlpa att jordegzendomen successivt sjunkit i värde och vid köp eller arvfskiften antagits till ett lägre pris, under den längre tid dessa bidrag utgått; eller, med andra ord, derföre alt egaren en längre tid enfaldigt och utan invändning underkastat sig denna jemförelsevis nog öfverdrifoa beskattning, så skola vi öfvige, som dvagit nyttan af denna enfald, nog veta tvinga honom, att hädanefter såsom hitintills utgöra skattebidrag, som väl icke voro jorden ålagde vid den tid då Staten öfverlät äganderätten, men som vi sedermera funnit böra fortfarande utgå af egendomen tili lindring för oss sjelfve. Är åler meningen att äfven vid beskattningsfrågor vattvisa skall ega rum medborgare emellan , så mäste man antaga och utecslutande låta gälla de åsigter, att en hvar erlägger enahanda Statsbidrag, i mon al förmögenhet eller inkomst, och att endast den skiljaktigbet kan såsom rättsen!ig försva, hvilken antingen ntgjort ett vilkor, då Sun sället till den enskilte Medborgaren afstall äginde rätten af jord eller annan förmon, eller ock har sin tillvaro i följd af sede: mera i behörig ordning afslutadt contract. All i annan ordning tillkommen skatt innebär orättvisa medborgare emell.n och är såluvda ett vålt emot den lidande. Slutligen torde man böra, för den möjliga invindning, att jordbrukets äldre tyngder hirleda sig från frivilliga medgifvanden, under iakttagande af den form, som Statsskic ket fordom för de samma bestämde, återföra 1 minoct, alt de beslut, som fattades på de fordna Herredagarne, der allmogen äsde ingen eller ringa talan, dieterades af de magtä ande, som herrskande föreskrefvo de öfrige ij rdbrusarne skyldigheter, dem abhörda, och la nog kunde bifalla sko sten, som desse idoge sedan skulle draga, till de upphöjda Ståndens lättnad och förmån. Vi återgå nu till Tosändarens uppsats Han säger att jordeboksräntan och Kronotionden ras