ticen med delta ordprål och dessa många ejutheter? Pon Conitenay hbejdade sig ett ögovblick, och svites förläsver, vid anblicken af några Jurralister, beväpnade medl blyertspennor, fördige att uppleckna hvartenda ord af benves anklagelse. Pion inbillade sig att de ville aivita henne. Tänka dessa Gentlemen, utropade hon förskräckt, låta min person helvch bållen skyilra 3 allmänna Tidningarne? Lord-lifajern. Det angår ju inte Er sak, fin Fru, och förtredje gängen bestar jag Er att I få ord säga hvad Ni vill. Har Ni att klaga öfver elt missbrukadt förtroende, öfver ett bediäceri, ö:ver ett rån eller k-nske ötver ett våldförande? (Allmän munterhbet) Tivad Ni nu sagtär just i korthet bela mitt älventyr, svarede den ålderstigna Kärenden. Det är vid pass 15 år sedau — 1815 eller 1610 — då jag var Enka och utan erfarenhet (smålöje bland åhörarne), som jag tog min tillflykt till Herr OConvell för att rådgöra om mina affärer. flan utredde dem ganska bra, och lät mig vinna min sak mot vägra befängda sidofränder, som krånglets demon uppviglat ivot mig. Jag befann mig i besittning af en vacker egerdom. Hr OCovnell erhöd mig sin hand; jag antog tillbudet, men man måste uppskjuta giltermålet tills mina familjangelögenheter voro bragte tll slut. Jag blef svag — — det är detsamma som att säga Er att jag snart ötvergafs af en illistig festare. Lord AÄlejorn. Tar Ni bevis på Er angifvise ? Ack, sade den goda damen, nedsläppande sin voile — den oläcken har återtagit alla sina bref, och till och med sitt porträtt, ehuru han vägrat återlemna mitt. Men jog taecr till vittaen alla de eder hav svurit mig i barmelens åsyv, och den ed som jag sjelf är färdig allägga 1 Don:stolens åsyn — i fall man vill antaga nutt aflidavit. Lord Majorn föreställde Damen att, om han skulle tro på ed alla de fruntimmer, som komne att klaga öfver dylika förnärmanden, så skulle hans andicns aldrig taga slat. Dessutom, tillade han, är det enligt Ert eget medgifvunde 15 till 16 år, ellev kanske längre, sedan denva malbeur träffade Er. Om än preskriptionen icke vore inlörd af Lagarne, så vore det dock isynnerhet för öfverträdelser at detta slag, som man borde påfinna dem. Damen, som såg att intet var alt uträtta med saken, gjorde sin kompliment, begaf sig tillbaka genom en dubbel haj af nyfikna, och uppsteg med sin kammarjungfru ten hyrvasn. -—