ticen med delta ordprål och dessa många
ejutheter?
Pon Conitenay hbejdade sig ett ögovblick,
och svites förläsver, vid anblicken af några
Jurralister, beväpnade medl blyertspennor,
fördige att uppleckna hvartenda ord af ben-
ves anklagelse. Pion inbillade sig att de ville
aivita henne.
Tänka dessa Gentlemen, utropade hon för-
skräckt, låta min person helvch bållen skyilra
3 allmänna Tidningarne?
Lord-lifajern. Det angår ju inte Er sak,
fin Fru, och förtredje gängen bestar jag Er
att I få ord säga hvad Ni vill. Har Ni att
klaga öfver elt missbrukadt förtroende, öfver
ett bediäceri, ö:ver ett rån eller k-nske ötver
ett våldförande? (Allmän munterhbet)
Tivad Ni nu sagtär just i korthet bela mitt
älventyr, svarede den ålderstigna Kärenden.
Det är vid pass 15 år sedau — 1815 eller
1610 — då jag var Enka och utan erfarenhet
(smålöje bland åhörarne), som jag tog min
tillflykt till Herr OConvell för att rådgöra
om mina affärer.
flan utredde dem ganska bra, och lät mig
vinna min sak mot vägra befängda sidofrän-
der, som krånglets demon uppviglat ivot mig.
Jag befann mig i besittning af en vacker
egerdom. Hr OCovnell erhöd mig sin hand;
jag antog tillbudet, men man måste uppskjuta
giltermålet tills mina familjangelögenheter
voro bragte tll slut. Jag blef svag — — det
är detsamma som att säga Er att jag snart
ötvergafs af en illistig festare.
Lord AÄlejorn. Tar Ni bevis på Er angif-
vise ?
Ack, sade den goda damen, nedsläppande
sin voile — den oläcken har återtagit alla
sina bref, och till och med sitt porträtt, ehu-
ru han vägrat återlemna mitt. Men jog ta-
ecr till vittaen alla de eder hav svurit mig i
barmelens åsyv, och den ed som jag sjelf är
färdig allägga 1 Don:stolens åsyn — i fall man
vill antaga nutt aflidavit.
Lord Majorn föreställde Damen att, om han
skulle tro på ed alla de fruntimmer, som kom-
ne att klaga öfver dylika förnärmanden, så
skulle hans andicns aldrig taga slat. Dess-
utom, tillade han, är det enligt Ert eget med-
gifvunde 15 till 16 år, ellev kanske längre,
sedan denva malbeur träffade Er. Om än
preskriptionen icke vore inlörd af Lagarne, så
vore det dock isynnerhet för öfverträdelser at
detta slag, som man borde påfinna dem.
Damen, som såg att intet var alt uträtta
med saken, gjorde sin kompliment, begaf sig
tillbaka genom en dubbel haj af nyfikna, och
uppsteg med sin kammarjungfru ten hyrvasn.
-—