en del af sin egendom. På sådant sält ha dessa sedlar kunnat sjunka till en tredjedel a! primitiva värdet; och man kan antaga att minst 10 millioner blifvit tagna från alla innehafvare af Bancosedlar, utan att räkna 1909 års scdelutsläppning, med hvilken deras förlust går till 20 millioner. Dels har man åter kastat sig in på Lånesystemet genom Riksgäld-contoret. Dels har man böjt afgilterra på sådana vigtiga och oundgängliga consumtionsartiklar, hvilka ingen kan undvara. Härtill torde ock böra läggas en förhöjd expeditionstaxa och ökade dagtraktamenten vid alla förrättningar, hvilket äfven i väsendtlig mån drabbar den stora massan. Oaktadt alla dessa oerhörda ansträngningar och denna oförskräckthet att taga medel hvar de funnits, bar det likväl inträffat, att Riksgälds-Contoret i denna stund lärer vara shuldsatt för omkring goo,ooo R:dr, till statsbrists fyllande, och att Stats-Contoret i år, tidigare än någonsin förr, börjat anticipera på inkomsterna. Kan man efter dessa oemotsägliga bevis ännu vilja göra sig grön med det oförsynta påståendet, att skatterna icke blifvit ökade? Eller kan något tvifvelsmål mera äga i um om orsakerna till den tilltagande fattigdom, som Tabellcommissionen och flere statistiske författare vitsordat?