InOolL BKlaKOPNaS SaMnabe CHkEr MO JU Irevoiu-
tioren; men Herr Pårier och hans trogne
drabant Gisquet afgjorde snart med vanlig
skarpsinnighet frågan; conspirationen var car-
listisk, derom intet tvifvel. Vill man nu på
nara håll betrakta denna carlistiska samman-
svärjniog i hela sin ryslighet, den genom sin
djupsinnighet och intellectuella öfverlägsenhet
fruktansärda liga som bildade den, så träde
man inför skranket af en Assiserätt i Paris
och höre följande rannsakning:
Den 4:de sistl. Januari klockan 4 e. m.
börde Kyrkvaktaren i Nötre Dame att man
klämtade i tornet. (I Sverige ega vid denna
tid af dygvet dylika sammansvärjningssignale:
agligev rum). Han sprang skyndsamligen upp
i torvet, för alt få veta sammanhanget der-
ml. Man ropade då wver da åt honom upp-
if än och ett pistolskott aflossades. Kyrkvak-
taren ytterst förskräckt skyndade ned efter
vakt. Mot denna lossades ytterligare ett skott
uppifrån, utan att likväl vågon blef skadad
eller man kunde utröna hvarifrån skottet kom.
Sedan ytterligare förstärkning erhållits, tåg -
de man upp i tornet der man fann 4 af de
nu närvarande anklagade. De arresterades:
snart hördes ännu högre upp ett skott; vak-
ten fann högst upp en slags barricad och
bikom dem ännu tvenne af de nu närvaran-
de fångarna. Försök till eldsvåda upptäcktes
i tornspetsen , men elden släcktes genast. På
altanen af södra tornet fann man ännu tven-
ne personer, hvilka likaledes arresterades och
nu äfven voro närvarande vid ransakningen.
Femtiosju vittnen äro förekallade, al hvilka
sexton vittna för de anklagade; ransakningen
tyckes komma att räcka i flere dagar: Dom-
stolers president vänder sig till en af de ankla-
gade och begär af honom få veta samman-
hanget:
Andre beiätter att han den 4 Jannvari på
gatan råkat en okänd person, som tillsporde
honom om han ville gå upp i Notre Dame-
tornet; det vore fråga om att ringa i klockan
såsom elt tecken, en signal för något som
skulle sker derpå vore att förtjena. Den o-
kände hade vidare fört honom till Brandt (en
annan af de anklagade), der han fått sig en
tär på tand och förhållningso,dre. Uppkom-
men i tornet hörde han, att det var fråga om
att der anlägga eld, såsom en signal åt den
kringliggande landsbygden.
Presidenten. RBingde ni i klockan?
Andre. Ja!
P. Hvyarföre gjorde ni det?
4. (ytterst enlaldigt)y Jo, det skulle vara
en signal för att siå omkull regeringen, nådig
Hr President. (bockar sig ganska ödmjukt.
Allmänt skratt bland åhörarne.)
P. Fick ni ej patroner och en pistol af
Brandt?
4. Jo!
P. Ni sköt ju flere skott dermed?
4 Ta Mon det var hlott för att cl rämma