gen i 20 Cap. 2 S. R. B. uttryckligen ålägger Domaren alt i hvarje sak, som fär förlikas, råda? — parterna dertill; men uttryckligt säges det ock att detta förstskall ske, sedan saken kommit under skärskådan. WVåra vantiga Domstolar hafva således tillika till en del naturen af verkliga Förl: knings-Domstolar. Det är märkvärdigt, huru processlystvaden. isynnerbet på landsbyggden, årligen tilltager, Det påstås att rättegångsärenderna vid Rikets Högsta Instaps pu utgöra ett vida större antal, än då Finland tillhörde Sverige, För personer med vidsträckta affärer är det nästan omöjligt att stundom undvika kollision utiin åressen; och då stiidiga åsigter om rätt elle: or ält uppkomma, så her naturligtvis den hyfsede medbergaren ingen annan utväg än a!l helt lugnt lemna tvisten att afgöras af domaremakten. Men bland allmogen är fö hållandet annorlunda, Bland denna klass höra proeesserna till lyxen. Dessa menniskor börja ofta sina tvister utan omdöme om det rätt ., och fullfölja dem icke sällan af pur envishet En af orsakerna härtill är utan tvifvel den krälande bopen af Bränvins-Advokater, hvara! Sverige öfverflödar. Dessa, som merändels bestå af afsatta tjenstemän, afskedade militärer Oo.s. v., hafva sällan den juridiska insigt, som fordras för att gifva den rådfrågandre rigtig upplysnirg, om han bar skal att anlita Domaren eller ej. Deras fördel består i alt fiska i grumligt vatten; och de akta sip således nog att alråda några tvister. De uppvigla och underblåsa dem snarare; — och detta är tll en stor del orsaken till det tillt.gande antalet sfrältegångar, hvaröfver man vid Domstolarne så ofta klagat, Men denna orsak hafva vära lagstiftare sjelfva infört, då de, utan afseende på ku.skaper och duglighet, öppnat sakförare ya ket för hvilken äatventyrore som bälst. I anda länder är för-: hbållandet annorluoda, och var det fordom äfven här; men det hedervärda Bondeständet, som tyck:e det vara obilligt att, såsom lagen bjöd evdast insigtsfulle man skulle sköta ess affären , begärde årdring deruti, och skördar älven sjelf frukterna genom det gravslösa trassel, bvaruti Bondadvokaterna insnarj och utarmat så många medlemmar af det HBedervärda Ståndet. De uppgifter uti FH. E, Justitie-Ministerns Berättelse, som röra de särdeles. många förlikta? mål, bvarföre ett par Domare fått en särskild utmärkelse, hade varit ännu mera intressanta, om man tillka fått känna, huru samma Domare beräknat sina förlikta mål. Hafva de, såsom man påstått, räknat alla förfallva eller före tingen återkallade stämningar: em. d. för förlikta, så är det icke underligt att deras förlikningslista blifvit så stor. En anvan omständigbet 1 samma berättelse, som äfven (örekomruit mången besynnerlig, är att I KE. Justitix; Ministern, då han talat om Domare-korpsen, utmärkt ett par särskilda wiedlemmar deraf såsom par excellence redliga och shichliga. Äro icke dessa eoeenskaper ze