gen i 20 Cap. 2 S. R. B. uttryckligen ålägger
Domaren alt i hvarje sak, som fär förlikas,
råda? — parterna dertill; men uttryckligt sä-
ges det ock att detta förstskall ske, sedan sa-
ken kommit under skärskådan. WVåra van-
tiga Domstolar hafva således tillika till en
del naturen af verkliga Förl: knings-Dom-
stolar.
Det är märkvärdigt, huru processlystvaden.
isynnerbet på landsbyggden, årligen tilltager,
Det påstås att rättegångsärenderna vid Rikets
Högsta Instaps pu utgöra ett vida större an-
tal, än då Finland tillhörde Sverige, För per-
soner med vidsträckta affärer är det nästan o-
möjligt att stundom undvika kollision utiin
åressen; och då stiidiga åsigter om rätt elle:
or ält uppkomma, så her naturligtvis den hyf-
sede medbergaren ingen annan utväg än a!l
helt lugnt lemna tvisten att afgöras af doma-
remakten. Men bland allmogen är fö hållan-
det annorlunda, Bland denna klass höra pro-
eesserna till lyxen. Dessa menniskor börja
ofta sina tvister utan omdöme om det rätt .,
och fullfölja dem icke sällan af pur envishet
En af orsakerna härtill är utan tvifvel den
krälande bopen af Bränvins-Advokater, hvar-
a! Sverige öfverflödar. Dessa, som merändels
bestå af afsatta tjenstemän, afskedade militä-
rer Oo.s. v., hafva sällan den juridiska insigt,
som fordras för att gifva den rådfrågandre
rigtig upplysnirg, om han bar skal att anli-
ta Domaren eller ej. Deras fördel består i
alt fiska i grumligt vatten; och de akta sip
således nog att alråda några tvister. De upp-
vigla och underblåsa dem snarare; — och
detta är tll en stor del orsaken till det till-
t.gande antalet sfrältegångar, hvaröfver man
vid Domstolarne så ofta klagat, Men denna
orsak hafva vära lagstiftare sjelfva infört,
då de, utan afseende på ku.skaper och dug-
lighet, öppnat sakförare ya ket för hvilken äat-
ventyrore som bälst. I anda länder är för-:
hbållandet annorluoda, och var det fordom
äfven här; men det hedervärda Bondeständet,
som tyck:e det vara obilligt att, såsom lagen
bjöd evdast insigtsfulle man skulle sköta
ess affären , begärde årdring deruti, och skör-
dar älven sjelf frukterna genom det gravs-
lösa trassel, bvaruti Bondadvokaterna insnarj
och utarmat så många medlemmar af det
HBedervärda Ståndet.
De uppgifter uti FH. E, Justitie-Ministerns
Berättelse, som röra de särdeles. många för-
likta? mål, bvarföre ett par Domare fått en
särskild utmärkelse, hade varit ännu mera
intressanta, om man tillka fått känna, huru
samma Domare beräknat sina förlikta mål.
Hafva de, såsom man påstått, räknat alla för-
fallva eller före tingen återkallade stämningar:
em. d. för förlikta, så är det icke underligt
att deras förlikningslista blifvit så stor.
En anvan omständigbet 1 samma berättelse,
som äfven (örekomruit mången besynnerlig, är
att I KE. Justitix; Ministern, då han talat om
Domare-korpsen, utmärkt ett par särskilda
wiedlemmar deraf såsom par excellence redliga
och shichliga. Äro icke dessa eoeenskaper ze-