sällskapet dansa.
Med trångt åtsittande pantalonger, genom-
brutna hvita silkesstrumpor och ljusblaa frac-
kar — ty blåst är Simonisternas favoritfärg;
i hvita atlasklödningar, håren juflätade med
blommor och röda sidenband och bar hals,
omsvinga Ofverkollegiets prester och prestin-
nor i svabba Ecossaiser.
Simonisterna äro utsatta för förföljelser för
sin tio skull; men har det väl gitvits lyckliga-
ire martyrer?
Under det i salen de förtrollande sopran-
stämmorna sjöngo 1 Rossinska melodier on läng-
tan, hopp och kärlek, och den larmande dans-
I musiken genljöd, had jag i ett sidorum Påf-
ven Enfantin — som, ehnrna klädd istrumpor
och skor, likväl tilifälligtvis icke deltos i dan-
sen — att han målte upprigtigt uppenbara
för mig sin nya moral, imot hvilken Bazard
utgaf sin flygskrift och Rodrigues sin protest,
hvilka jag, upprigtigt sagt, lika litet förstod
som Fadren Enfantins egen utgifna skrift öl-
ver hans moral.
Skulle det vara sannot, frågade jag, att N:
vill införa ett rörligt ägtenskap, och att Ni
tillåter prester och pmestinsor åtskilliga I0o-
grepp i de giftas fri- och vrättigheter?
Några od af Påfsen voro tillräckliga att
göra alltsammans tydligt för mig; ty Enfan-
tin är tydligare i tal än i skrift.
För kort tid sedan blefvo i Paris ägtenskaps-
skillnaderne al!männa samtalsärmnen. Då Kam-
rane, Publiken, Tidningarne sysselsatte sig
med denna fråga, blef hon äfven grundligt
öfvertänkt i Simonisternas Kolleginm. Ka-
tkolska religionen tillåter ingen ägtenskaps-
skillnad; men den nya Grundlagen i Frankri-
ke, der doek Kotholicismen är de flesta Frans-
mäns troeläre, vill nu tillåta dem. Hvad
skulle då Saint Simons nya lära stetuera
härom?
Bazard var öfverhufvud emot skilsmässa.
Enfantin ansåg, på juridiska grunder, att
q-innorna borde höras i en sådan fråga, hvil-
ken angick dem Jika nära som mänpnerna.
Men på det qvirnan icke skulle vara blyg
att yttra sin tanka i detta grannlaga och
maktpåliggande ämne, så skulle för det första
den närvarande moralen betraktas såsom al-
skaffad — likväl blott i theorien och icke
såsom ryktet sagt i sjelfva lefvernet. Na för-
stod jag, hurn så många aktningsvärde män
kunde föra sina fruar och döttrar i ett säll-
skap, der man, enligt de Ministeriella Tida-
ningarne, syselsätter sig med lIupercalier. Si-
monisternas afsigt är icke så farlig som mar
tror; det är väl bra besynnerligt, säger man,
att vilja ge fruntimren lika andel med männer-
va i statsförvaltningen; men de mena icke il-
la dermed.
Det är märkvofidigt hurv antalet af denna
sekts bekännare tillväxer. Fit Franskt ovd-
språk säger: I hvarje Pariser-sällskap träffar
man nr Tidnings-Redahtör?, och iman kan
au tillägga, älven en Sumonist I Chausser
d Antin passerar ingen Son, utan att en
a - 4 CA nict