stillatigande tillåtelse; och — en märk värdig finitiva; men Belgerna hade en provisorisk Sty-
sak — alltsedan Polens särskilda delningar,
sedan traktaten i Pillnitz 19:15 och ända till
närvarande tid hafva de tre magterna oaf-
brutet haft samma vilja, samma intressen. De-
ras förbund uppenbarar sig ännu 1 dag både
på Tyska Riksdagen och conferencen i Lon-
don.
Det är åt detta mägtiga förbund som J bö-
ren rigta Edra blickar, och Edra betänklig-
heter. Det är från detta förbund som faror
kunna uppstå både för Europa och för oss.
Midt under alla de stora vikenas tillväxt i
mast, hafva vi stått stilla, och stå ännu på
samma punkt,
Frankrikes politik har alla tider varit, att
understödja de små staterna. Sålunda beskyd-
dade vi de Tyska Staterna mot Österrike och
Preussen; sålunda skyddade vi de små 1tali-
enska Staterna mot Österrike. i
Efter Julivevolutionen kommo naturliatvis
de små Tyska staterna att söka stöd, hjelp
och kraft uti Paris: men tillbakavistes.
Efter Juhrevolutionen hafva välicke sjelfva
slalerna gjort detsamma uti Italien; men fol-
ken sökte stöd och hje Ip; de uppreste sig.
Den första revoutionen i Bologna hbetrak-
tades af oss med likgiltighet; det första steg,
som vi tagit för att sysselsätta med de
andra slaterna, var exneditionen till Ancona.
(Allmän rörelse af nyfikenhet och uppmärk-
samhet.)
Hr Conselj Presidenten har varit så spar-
sam på förklaringar I detta afseende, att jag
för rain del knapt vet hvad jag skall tänka
elicr säga om deuna expedition.
Är den populär? — Då är den ju en Krigs-
förklaring mot den Heliga Allianeen
Ar den i Heliga Alliancens intresse?
skulle man ju hafva väntat, tills Påfven be-
gärde vår intervention.
Tvärtom har Påfven protesterat.
Mina Herrar, hafva vi gjort en expedition
som hvarken är populär, eller enlig med He
liga Alliancens grundsatser, utan midt emel-
lan. . Se der en obestridlig juste milieu!
(Allmänt och utkållande skratt.)
OSS
Då
Hvad skall vår expedition uträtta? Hvad
parti: skall han taga? IIvilka intressen skall
han understödja? Jag vet det icke. Her
Conselj-Presidenten har bevarat sin hemlig-
het. Om han har någon hemlighet, (ny mun-
terhet) så hör det icke mig till att yppa den.
(Röster till böger: bra! ganska bra!)
Det är emedlertid en åtgärd, som jag an-
märkt i de allmänna Bladen) ty enskilda bref
hafva ännu bunnit
det sätt å varpå en Officer, en aktningsvärd
man, upplydlt sitt hvärf. (Bravorop på yt-
lersta sidorna.) Jag vill icke tndersöka om de
ordres han fått dåliga,
ankomma — det år
. 12
Icke
voro goda eller om
de bebagade Herr Metternich cHer IHofvet i
Ron; nog of, man hade givit arm ordres
- 4
M så A 2
att bemäktiga sig Ancona, han uppfi ylide dem
oc
säsoin det egnar en Fransman. (Bravo). Hen
kön icke i nödvändighet ati slåss han her
I
t
DÅ D
4
f
r
bj
Orc
1
)
o
1
2
på
r
- 4t
1
relse med en viss stolthet, och denna provi-
soriska Styrelse förkastade de 11 artiklarne.
Då gjordes åter en traktat i 18 artiklar;
denna blef bestämd såsom ett oeftergifligt
villkor för Lropolds utväljande; den skulle
ock vara orubblig; Conferencen skulle icke
tillåta att man afvek derifrånz — den förka-
stades af Holland.
Slutligen gjordes en Traktat i 14 artiklar;
den var, liksom de andra, oåterkallelig , och
definitif i den aldra högsta grad; den antogs
af ingen.
Er Perier:
Ar Mauguin:
Det är ett misstag.
Jag talar endast om de två
verkeligen intresserade pertierna, eller, om
Ni behagar, om Holland å ena sidan och
Nordens tre Magter å den andra. Sannolikt
skall äfven denva traktat undergå nya modi-
ficationer; men skola de väl blifva antagne?
Der hafva vi nu tre traktater, som icke
blifvit antagna, och — en oerhörd sak i di-
plomatien — Conferencen har undertecknat
dem, Ambassadörerne hafva undertecknat
dem; men de hafva blifvit ogillade af deras
Cabinetter.
Om det funnes stora och vigtiga skal,
hvarföre de stora Magterna vägra sin stad-
I fästelse, så skulle man väl höra af dem. Men
ett erda ord om dessa skal!
Det är icke frågan om skuldens delande
som hindrar ratificationen; ty Engelska Mini-
steren har sjelf förklarat i tribunen, att Bel-
gien får betala vida mer, än det borde. Men
tre invändningar äro väckte af Konungen i
ilolland, nemligen om segelfarten på de inre
vattendragen; om väg öfver: Maestricht
och Sillard, som man beviljat Belgerna för
kommunicationen med Tyskland, och för det
af en andel i
en
tredje om utbytet Limburg
mot en del af Luxemburg. em
Talaren sökte nu visa att dessa invändnin-
gar sakna skäl och billighet 3; han anförde att
seoelfart på in:e vattnen äro ömsesidigt be-
viljade emellan flera Europeiska nationer,
såsom t. ex. Preussen, Ryssland och Österrike
beviljat hvarandra fri segelfart på Polens flo-
der, och Preussen och Hanover åt hvarandra
upplåtut sina floder, och till och med braket
af hvarandras hamnar o.s.v. att till och
med i 18:35 års traktat finnas exempel att
Magier ömsesidigt upplåtit åt hvarandra till
och med militär vägar 3; — att Holland har
flera fördelar af Buxemburgska och Limburg-
ska byteshandeln än Belgien; — att man gif-
vit Holland en ordentlig då man
lemnat Belgien öppet och försvarslöst, och
att Engelska A steren yttrat alt, om nå-
gon har skal till klagan, ro det åtminstone
icke Holland.
Då man sålunda
de Stora Masgterna
utan allt värde; då
på klagomål som hafva så föga grund;
in derhbålla spänningen i Europa och bibe-
I så
Devännine
3
Sr äns ,
Tivnis
så äl
fortfor han, ser
hålla sig fast vid inkast
de lägga så myr ken vigt
då
—
2
CC:
ad
com kostar den an-
citer
orga
tribi
hvar
olyc
Frar
öfve
folk:
folket
Se
Den
känn
ena
resta
parti
lister
ende
ten c
trar,
De
en di
1330
som
Hv
ma ss
äfven
söndr
ölver
klart
Mc
srun
bestå
Hv
gon i
hade
för s
De
arist
gente
och
hata
ötver
Se
oss fi
oss k
voraj
Vi
så m
skola
ir fr
(Ör s
stri,
det r
nu
De e
för
mors