deraf att ingenting hafva försummat, för att tillfredsställa mensklighetens önskningar utan att uppoffra nationens intressen, gick den med öppenhet och mod denna fråga till mötes. Kamaren erkände då, att om det icke hade lyckats afböja oundvikliga olyckor, så haa de man åtminstone ingenting lofvat som man icke kunnat hålla. Ifrån denna tid hade endast de naturliga följderna af en tyvärr alltför linge väntad händelse tillkommit. Det återstod för Fraonkrike endast att uppfylla gästfrihetens lagar emot de olycklige flyktingarne. Styrelsen hade i detta afseende, icke nöjd med att sjelf emottaga dem som kommo att begära en fristad, med den ihärdigaste omsorg för dem anlitat de makters välvilja, hvilkas områden de passerade. Då jag framlägger våra förslag i detta afseende, skola Polackarne, af vår ifver att göra allt möjligt för att trösta dem i deras olycka, döma att alla andra åtgärder voro möjliga. En eoda politisk fråga finnes ännu attlösa: den om Polens nationalitet. Den rörer traktaternas upprätthållande: och Frankrike blir sig icke mera olikt i denna punkt än i alla andra. I följd af de sista händelserna är Polen änvu underkastadt en provisorisk behandling; men det har icke förlorat de rättigheter, hvilka det eger enligt traktaterna. -BRyssland bestrider icke dessa rättigheter; och Europa är redan försäkradt, alt de grunder derför som ligga i traktaterna skola iaktta gas. (Mycket bra!) Kamaren finner att en discussion icke kan företagas i dag öfver denna punkt; den skall uta tvifvel erkänna mäktiga intressen, och till börligheten framför allt i detta ögonblick tillåter icke ett sådant föremål att commenteras öch discuteras af ministören inför denna tribun. Må det vara nog att upprepa den försäkran, att Regeringen icke skall upphöra att visa Polackarne ett så mycket lifligare intresse , som deras olycka i dag är större. Detäricke under sin olycka som Polackarne böra för tvifla om Frankrike. (Forts. e a. g.)