deraf att ingenting hafva försummat, för att
tillfredsställa mensklighetens önskningar utan
att uppoffra nationens intressen, gick den med
öppenhet och mod denna fråga till mötes.
Kamaren erkände då, att om det icke ha-
de lyckats afböja oundvikliga olyckor, så haa
de man åtminstone ingenting lofvat som man
icke kunnat hålla.
Ifrån denna tid hade endast de naturliga
följderna af en tyvärr alltför linge väntad
händelse tillkommit. Det återstod för Fraonk-
rike endast att uppfylla gästfrihetens lagar
emot de olycklige flyktingarne. Styrelsen
hade i detta afseende, icke nöjd med att sjelf
emottaga dem som kommo att begära en
fristad, med den ihärdigaste omsorg för dem
anlitat de makters välvilja, hvilkas områden
de passerade.
Då jag framlägger våra förslag i detta af-
seende, skola Polackarne, af vår ifver att
göra allt möjligt för att trösta dem i deras
olycka, döma att alla andra åtgärder voro
möjliga.
En eoda politisk fråga finnes ännu attlösa:
den om Polens nationalitet. Den rörer trak-
taternas upprätthållande: och Frankrike blir
sig icke mera olikt i denna punkt än i alla
andra. I följd af de sista händelserna är Po-
len änvu underkastadt en provisorisk behand-
ling; men det har icke förlorat de rättighe-
ter, hvilka det eger enligt traktaterna. -BRyss-
land bestrider icke dessa rättigheter; och
Europa är redan försäkradt, alt de grunder
derför som ligga i traktaterna skola iaktta
gas. (Mycket bra!)
Kamaren finner att en discussion icke kan
företagas i dag öfver denna punkt; den skall
uta tvifvel erkänna mäktiga intressen, och till
börligheten framför allt i detta ögonblick
tillåter icke ett sådant föremål att commenteras
öch discuteras af ministören inför denna tribun.
Må det vara nog att upprepa den försäkran,
att Regeringen icke skall upphöra att visa
Polackarne ett så mycket lifligare intresse ,
som deras olycka i dag är större. Detäricke
under sin olycka som Polackarne böra för
tvifla om Frankrike.
(Forts. e a. g.)